Sjuntorp gästande Bråtaredsvallen under söndagsförmiddagen. Vädret bjöd på gassande sol och en snustorr plan som skulle göra det oerhört svårt att rulla foboll. Gästerna låg på andraplats och kom med sex segrar och endast ett poängtapp i ryggen. Uppgiften skulle bli tuff och med tanke på att vi saknade många "ordinarie" spelare skulle det bli ännu tuffare.

Ganska snart inser vi att vi behöver lägga om vår taktik. Det går inte att rulla, varpå vi blir lite idéfattiga i vår spel med boll och hamnar i en ond spiral. Motståndarna ligger högt med en uppställning som liknar något i stil med tre backar, två sittande mittfältare, en tia, två yttrar som ligger högt men jobbar hem hela vägen och två centrala forwards. Det blir ofta man-man för alla i vår fyrbackslinje samtidigt som vi tappar våra forwards i defensiven på egen planhalva, varpå det blir en del chansartat i försvarsspelet. Vi har bra kontroll, men släpper samtidigt genom ett par lägen där Anders storspelar. Vi håller nollan nästan hela halvleken. Men i sista minuten kommer ledningsmålen från bortalaget. 

Vi är uddlösa framåt, skapar inget och 0-1 är mer än rättvist i paus.     

I andra halvlek försöker vi spela enklare och nyttja ytorna i ytterzonerna som är fria i spelyta två. Men vi tar inte jobbet över hela banan och vi löper inte tillräckligt. Sjuntorp har kontroll över matchen och gör 2-0 i femte minuten av andra halvlek. Efter detta har vi en bra 15'minutersperiod och tar över mer av spelet. Dock hittar vi inte de fina lägena utan Sjuntorp kan försvara sig utan större problem. I 66'e minuten rinner Sjuntorp genom. Anders kommer ut och bollföraren spelar bollen framåt (!) i sidled till sin medspelare som lägger in bollen i öppen bur. Passningen går framåt och mottagaren är både framför Anders och vår siste gubbe Petter. Det är en solklar offside som missas och ridån går ner för andra matchen i rad redan i början av andra halvlek. Domslutet är inget som vi kan fokusera på och inget som avgör matchen, vi hade inte nått hela vägen denna eftermiddag. 

Slutresultatet blir 0-3 för andra matchen i rad. Om vi senast kände oss likvärdiga motståndarna förra helgen, var vi två nummer för små mot Sjuntorp denna dag. Vi tackar för lärdomen och kommer hungriga till nästa omgång borta mot hittills (!) obesegrade Halvorstorp.

Längs med 45'an ligger de flesta bortamatcher för oss denna säsong. Det är för de flesta ny och oexploaterad mark. När man lämnar Göteborgsregionen kommer först Lödöse/Nygård och strax därefter kommer Lilla Edet innan Trollhättan. Edet, mest känt för sin skethuspappersindustri, ser inte speciellt inbjudande ut från bilfönstren längs 45'an. Men efter att åkt genom samhället mot Ekaråsen framträder en helt fantastisk plats. Ekaråsen, Edets hemmaplan, är vacker inringad av höga berg på båda sidor och med stora fantastiska träd som ringar in idrottsplatsen väldigt vackert. En fantastisk anläggning. Alltid kul att komma till nya platser.

Vi startar matchen bra. Det är en jämn tillställning med chanser åt båda håll. Vi har större delen av bollinnehavet och hittar fina spelvändningar. Dock saknas trycket och precisionen i sista tredjedelen. Matchen står länge och väger, men vi bär ändå på en goo känsla av att detta kommer bli vår match - vi känner att vi är det bättre laget. Innan samma tanke passerat ändras förutsättningarna. I 26'e minuten tappar vi boll i uppspelsfasen och Edet kan ställa om och göra 1-0. Olyckligt och signifikativt för vår form för tillfället. Edet får energi. Sex minuter senare slarvar vi i försvarsspelet och Edet kan ta sig genom längs med vår högerkant och gör 2-0 på inspel. Kalldusch och en energidipp delux. 

I paus samlar vi krafter och ämnar vända på steken. Några byten och ny energi in på banan gör sitt. Vi tar över matchen igen och trycker på mer. Skapar ett par fina chanser, men lyckas inte få dit bollen. Tobbe har ett fint läge, Elliot och Petter likaså. Tobbe reducerar till 2-1, men domaren har blåst av innan bollen rullat över linjen. Lite oklart faktiskt då det är Elliot som schyst vinner duellen mot målvakten i förstaläget.

När bollen inte går in och inte går vår väg börjar energin igen dala och Edet tar vara på den chans man har och nickar in spiken i kistan i 64'e minuten. Sorti och ridå. Vi höjer oss men lyckas inte få in bolluslingen och slutresultatet blir 3-0 tillslut. Jonis åker på sitt andra gula efter att ha blivit brutalt nedkastad på marken och sedan trampad på liggandes på marken. Han säger inget, han gör inget, men åker ändå på sitt andra gula och får syna det röda kortet. Ett av de märkligaste korten och beslutet vi åkt på under dessa sju åren i vitblårandigt för mig. Snopet att vi förlorar en jämn match med hela 3-0. Tungt att vi inte lyckas och tungt att vi inte når ända fram. Vi saknar stora delar av vårt kollektiva försvarsspel över hela banan och vi saknar en hel del i offensiv tredjedel av planen. Där behöver vi lyfta oss. 
Anders, Petter, Philip och Hampus står för fina insatser och förtjänar en stund i rampljuset.  

Efter en förödmjukande förlust borta mot Byttorp i omgång fem var det dags att bjuda in Lödöse Nygård till Bråtaredsvallen i omgång sex. För första gången detta året till den "riktiga" hemmaplanen, vårt gräs, där vi tappade poäng senast 18 Maj förra året i förlustmatchen mot Horred. Sedan dess har vi vunnit alla matcher hemma på gräset. 

I vanlig ordning denna säsong visste vi inte något om motståndarna inför matchen, utan skulle enbart fokusera på vårt spel. Oavsett motstånd skulle det krävas en mycket bättre inställning och prestation än vad vi stod för senast mot Byttorp. Den saken stod klar. 

På vår borg, vår hemmaplan, skulle vi gå ut och domdera villkoren. Där vi är hemma. Där de flesta i dagens trupp växt upp och sedan växt in i rollen som a-lagsspelare. De flesta av spelarna har gått hela vägen, från knatte till senior. Vi spelar inte för oss själva, utan för varandra, för emblemet på vänster sida bröstet. 

I stort var det samma startelva som äntrade planen igår som också startade i kvalet. Samtliga var med i Främmestad. Antingen som spelare eller åskådare och hejade fram segern. Vi bär på en historia tillsammans som jag får gåshud av att tänka tillbaka till. Jag ser ofta filmen från slutsekunderna och firandet. August straff i krysset, Philip liggandes helt utpumpad på marken i tårar, Davids Usain-Bolt'rush ut till högen av RAIS'are, Hampus tårar i Marias famn. 

Inte faan smutskastar man de minnena genom att gå ut och spela halvhjärtat för laget som vi gjorde senast...

Idag skulle det bli annorlunda. Det var vi fast beslutsamma om att se till. 

Vi startar i ett riktigt fint tempo. Trycker på stenhårt. Spelar bra och tar oss in både framför och bakom Lödöses backlinje. Total dominans och känslan var att nätet snart skulle rassla inte bara en, två eller tre gånger. Men vi lyckas inte få hål på Lödöse under de första tio fina minuterna. Vi har sedan bollen, men mestadels i utgångsytan och spelyta ett. Vi får inte fast bollen offensivt och bortalaget gör spelyta två väldigt trång. Dock blir det farligt varje gång vi hotar i djupled i spelyta tre. Bakåt har vi full kontroll. Förutom på en hörna i 25'e minuten som skarvas in på första stolpen och 0-1 är ett faktum. 0-1 står sig fram till 38'e minuten då Sebban kliver fram. Frispark strax utanför boxen till vänster. Sebban stegar upp, tittar på den lilla ytan som finns och klipper till. Perfekt skruv, perfekt träff, perfekt höjd. Bollen går hårt och kliniskt in i första krysset. 1-1 och det snyggaste frisparksmål vi sett på år och dar - vilken balja!

I paus skruvar vi om lite på formationen centralt och går för att spela lite längre och snabbare komma med löpningar och bollar in i spelyta tre. Det ger frukt, minst sagt. Vi tar genast kommandot och äger halvleken från start till mål. Vi radar upp chanser och ledningsmålet kommer i minut 62. Uppspel på David som kan vända om och frispela Elliot i djupled. Elliot gör inga misstag utan rullar in 2-1. Hans första mål sedan premiären. Alla visste att när det skulle lossna för honom, då kommer det lossna ordentligt. Fem minuter senare. August i djupled till Elliot som rullar in 3-1. I 72'e minuten är det Hampus tur att sätta bollen i djupled till Elliot som nu lobbar in 4-1 över keepern. Två minuter senare tar sig nyinkomne Simon förbi på vänsterkanten och spelar in till Elliot som gör sitt fjärde mål. Fyra mål inom loppet av 12 minuter är något av det sjukaste. Slutresultatet fastställs till 5-1 och tillslut så står vi för en riktigt fin prestation. 

För sjätte matchen i rad släpper vi in första målet, vilket är väldigt anmärkningsvärt med tanke på att vi startade så starkt. Vi visar en oerhörd styrka när vi kan ändra om i matchplanen och skruva på stora saker i spelet under matchens gång. Vi visar en oerhörd moral. Sebban och Elliot står för väldigt fina prestationer och Petter är matchens gigant bakåt. Vi vinner de flesta duellerna över bana och vinner rättvist där alla presterar bra i vitblått.

Idag satt publiken på läktaren som Vi byggt tillsammans. Idag fick de se ett LAG, som ställde upp för varandra på planen - så som vi gör utanför. Ett lag som stod enade tillsammans - oavsett en stundande med- eller motgång. Idag fick RAIS'publiken se ett lag som krigade för varenda droppe svett som fanns. Ett lag som krigade för våra gemensamma minnen och vår gemensamma historia. Men framför allt fick vi se ett lag som krigade för vår framtid tillsammans. 

För dig, för mig, för oss, för RAIS.

Vad som skulle hända på Byttorps IP under torsdagskvällen kunde nog ingen sia om. Att resultattavlan skulle visa ett förnedrande nederlag var inget som fanns i huvudena på någon RAIS'are innan matchen. Men så blev det...

Med en derbykross och 5-1 i ryggen borde vi uppträtt med raka ryggar och huvudet högt i 90 minuter. Psykologin som präntades in i försnacket var att trycka ner motståndarna och försöka få hål på dem så tidigt som möjligt. När målet kom skulle motståndarna förmodligen krokna och de senaste nederlagen förmodligen göra sig påminda. 

Vi startar matchen bra. Bra rörelse på mitten, visar tålamod i spelet och har fina uppspel. Vad som tidigt visar sig inte funka är dock den offensiva höga pressen. Kollektivt. Vi går mot fel ytor sätter press på fel spelare och går inte hundra utan låter dem få behandla boll varje gång. Något som kommer avgöra mycket i spelet över banan. Vi har tidigt trycket och känslan är god. Skapar ett par halvchanser och tar oss oftast fram längs högerkanten via Ronge och Sebbe. I 8'e minuten vinner vi bollen högt och bollen landar hos David som får öppen kasse, men en försvarar hinner komma mellan. Block och kontring mot oss istället. Okej hemjobb och vi vinner bollen långt ner. Vi försöker spela oss ur situationen men tappar bollen felvända i egen box och 1-0 är ett faktum. En riktig käftsmäll. För femte matchen i rad släpper vi in det första målet. Men vi reser oss och ganska snart där efter, likt föregående vecka, kommer kvitteringen. Ronge snappar upp ett dåligt hemåtpass och kommer fri mot målvakten. Han gör inga misstag utan rullar in 1-1'kvitteringen. Vi fortsätter trumma på i god anda med bollen. Går fram lite väl högt med våra yb samtidigt, har avsaknad av presspel och är till synes lite loja över hela banan. Byttorp är sylvassa i sina kontringar och kommer ofta med full kareta längs kanterna. Vi har inget bra understöd eller täckning inåt. I 21'a minuten slarvar vi iväg ett uppspel och Byttorp kommer två-mot-en mot Sebban utan understöd. Vi missar helt i överflyttningen, hemjobbet och framför allt i kommunikationen. Deras vänsterytter smiter mellan och rullar retfullt in 2-1 via bortre stolpen. Det är en situation som inte borde uppstå, en situation som lätt hade manövrerats med kommunikation och med vårt positionsförsvar. Men nu fallerar vi i försvarsspelet. Kalldusch nummer tre kommer sju minuter senare då vi inte får iväg en hörna och 3-1 är ett faktum. Bara fyra minuter efter 3-1'målet slås benen undan på oss rejält. Eller det är väl deras anfallare som får sina ben undansparkade i en situation som inte är ett läge. Straff och 4-1.

Huvuden som hänger, ryggar som kröks och vi behöver en halvtid för att stoppa momentet som jobbar mot oss. I paus bygger vi upp en känsla av att vi ska vända matchen. Vi har det i oss. Det är mer eller mindre fyra bjudningar som vi står för. Byttorp har maximal utdelning samtidigt som vi inte får mycket med oss i de avgörande situationerna. Att vi inte får med oss moment handlar enbart om att vi inte är tillräckligt påkopplade och har lämnat några procents inställning hemma. Vi har sex hörnor i första halvlek, en handfull fina inspelsmöjligheter och bra offensivt tryck. Ändå tvingas inte Byttorps målvakt göra några räddningar att berätta hem om. Det är anmärkningsvärt. 

Vi säger att vi ska göra ett försök. Gå i pressen. Göra en riktig anstormning och ge 100 % i hela halvleken. Att vi ens ska behöva säga det inför match är ju anmärkningsvärt. I stället för en anstormning och energiboost från oss är halvleken bara en minut gammal när Byttorp gör 5-1. Godnatt och stängd affär. 

Andra halvlek är en pinsam och otroligt jobbig transportsträcka att bevittna. Tillslut förlorar vi med 7-2 och det är enbart Hampus som visar utåt att han krigar för märket på vänstra bröstet. 

Att förlora är okej. Men att göra det så som vi gjorde denna torsdagskväll är inte okej. Vi har gått genom mycket tillsammans. Växt, utvecklats och lärt tillsammans. Men denna afton visar vi inget av det. Total kollektiv kollaps. Vi lägger ner så mycket tid och så mycket energi. Vi investerar så mycket känslor för att göra detta tillsammans. Att vi agerar så som vi gör är totalt oacceptabelt. Alla spelare och ledare ber om ursäkt till alla supportrar som lagt en torsdagskväll och åkt och kollat på oss. Alla spelare och ledare ber om ursäkt till samtliga 26 spelare i truppen som inte fick plats i matchtruppen. 

Vi drar inte ett sträck över detta. Vi använder denna känslan för att bli påminda om vad vi behöver göra och hur vi behöver uppträda för att inte känna såhär igen. På måndag är det träning och då är det något helt annat som behöver komma fram. Stå upp. För dig, för mig, för oss, för RAIS.

Efter tre vinstlösa omgångar var det verkligen dags att hoppa på vinnarspåret igen. Kan inte tänka oss ett bättre tillfälle att göra det än i omgång 4. Fredagskväll med solsken. Hemmamatch (om än på plasten) och derby mot Bollebygd SK. Rivaliteten lagen mellan har växt sig starkare de senaste åren. Broarna mellan lagen och föreningarna är lite för starka för att påstå att rivaliteten är något annat än vänskaplig och broderlig. Damlaget har ett ben i båda föreningarna och vänskapsbanden spelare mellan i lagen är starka. Och så har vi Björner. Björner som av många anses som en av Bollebygds bästa spelare genom historien och som ingår i både vår trupp och ledarstab. Björner gestaltades innan matchen via bortalagets Instagram i svartvita bilder, så historien där går långt tillbaka. 

Trots en negativ resultattrend och att Bollebygd kom med en derbyvinst med 3-0 mot Töllsjö i ryggen, gick vi in i matchen tämligen självsäkra. Vi förväntade oss att driva matchen, diktera villkoren och ha bollen det mesta. 

Inledningsvis är det Bollebygd som är mest påkopplade. Vi har bollen, men Bollebygd är vassare i starten och skapar lite tryck på oss. I 11'e minuten de även utdelning. Efter lite tumult i boxen och en ramträff skeppar vi oturligt bollen i egen kasse. Baklängesmålet är inget som tänker slå undan benen på oss, utan vi är fast beslutsamma om att fortsätta driva matchen med högre tempo och mer mod. Vi tar genast över helt och i anfallet efter överbelastar vi vänsterkanten och Jonis spelar in till Ronge. Ronge vänder upp, lägger bollen på högerfoten och placerar bollen runt försvararen in i bortre maskorna. Målvakten är skymd och Ronge skjuter i precis rätt tidpunkt. 1-1. 

Bollebygds målvakt avvärjer tre hörnor från vänster och gör några riktigt kvalificerade räddningar innan han återigen får se sig besegrad. En riktigt vass återerövring och Jonis vinner bollen högt. Jonis till Ronge som forcerar fram i sin högerposition. Distinkt avslut lågt i bortre till höger om keepern. Snyggt. 2-1.

2-1'ledningen står sig till paus. Vi växte saka in i matchen och från minut 11 är den helt i vår ägo. Vi har några omställningar mot oss som blir, eller potentiellt kunde bli, farliga där vi visar en sämre lagmoral och hemjobb. Vi lovar varandra att aldrig stå för sådant beteende igen. Sebbe och Tobbe hoppar in i paus och får operera tillsammans på vänsterkanten. De gör snabbt avtryck på matchen. Andra halvlek är helt i vår ägo. Vi spelar bra och får spelet att klicka ordentligt. Nycklarna innan för att spelet skulle sitta som vi vill var att hitta David och Jonis i spelyta två. Vi lyckas bra där. Jonis har mer boll i denna match än han haft i de tre inledande tillsammans. David är enorm i att få fast bollen och leverera till rättvända spelare. Uppspelen från ffa Philip är riktigt fina. De senaste matcherna har vi inte fått utdelning på våra hörnor. Men idag skulle det lossna igen. I 54'e minuten slår Jonis in en flack från höger. Perfekt avvägd boll och perfekt timing av Hampus. Hampus trycker dit bollen med en enorm kraft. Ribban är i vägen och målvakten gör en sjuk räddning. Men brorsan är på rätt plats och trycker in 3-1. Tobbe behövde endast nio minuter för att bevisa att han hör hemma i startelvan. Eller är han bättre som inhoppare lite irriterad över att sitta kvist i början? Det lär de lärda tvista om. I 62'e minuten spelar Jonis ut till Ronge efter ett fint anfall. Ronge rycker förbi och piskar in ett perfekt inspel mellan backlinje och målvakt. Tobbe ser till att ha klubban i backen och fullkomligt dunkar in 4-1 i den högsta nätmaskan precis under ribban. Att nätet höll är oförståeligt. Förra året gjorde Tobbe 14 mål på 15 matcher. Samtliga mål från inhopp.

Fem minuter senare är det dags för nätrassel igen. Ännu en fin hörna från Jonis högerdojja. Philip möter upp och bredsidar vackert in 5-1 på volley. Pang. Bom. Schwopp. Schwopp. Vi slår av på takten och spelar mest av matchen sista 20 och slutresultatet fastställs till 5-1.

Först och främst så gör vi en riktigt bra prestation. Vi gör det vi pratade om innan. Vi vågar spela. Vi har tålamod med bollen och spelar med mod i spelet. Vi avväger när vi ska fram och när vi ska bryta linjer i spelet. Vi vinner mittfältet och får spelet att klicka. Vi är disciplinerade och spelar med en tydlighet i vårt spel - vi följer planen. När man har svårt att urskilja motståndarnas formation brukar det vara ett tecken på att man äger matchen och motståndarna oorganiserade. Alla 18 spelare får betydande speltid och vi kan gå runt på vår breda trupp - det är inte bara roligt, utan också viktigt och mäktigt.

Många spelare gör fina insatser, men Ronge är den som lyser starkast denna vackra fredagskväll. När han bestämmer sig så går det inte att stoppa honom. 2+1 hade kunnat vara mer om han fått spela 90. Klass. Petter matchas mot en riktigt vass och hal motståndare och går vinnande ur duellen. Philip styr och äger matchen. August vinner i princip alla dueller oavsett läge. Hampus är Hampus och David är ovärderlig i vårt spel. Ett av de mest glädjande segmenten var att det lossnade för Jonis. Tre assist i all ära, men det är spelet med boll kryddat med bra press och duellspel som märks mest.

Vi tackar de drygt 200 åskådarna som tog sig till vallen denna afton och framförallt "RAIS ultras" med tomteblåss, målade banderoller och skönsång. 

Tillsammans tar vi tre poäng. För Dig, för mig, för oss, för RAIS. För Mike!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

                        Anders

Petter(70) - Philip(82) - Elias - Erik(45)

             Hampus - August(72)

      Ronge(70) - Jonis - Elliot(45)

                        David(60)

Ersättare: Tobbe(in 45), Sebbe (in 45), Thim(in 60), Theo(in 70), Simon(in 72), Viggo(in 70), Skytting(in 82)