Äntligen var dagen här. Dagen vi på något sätt väntat på sedan oktober förra året. Dagen då vi fick spela en match som på riktigt betyder något.

Vad fotboll betyder för dig kanske inte är i samklang som din granne. Men vi vet i alla fall att fotboll kanske är den sak/rörelse som förenar människor på det mest effektiva sätt. Inom de vita linjerna är alla oavsett bakgrund och status lika under 90 minuter. Det fina med att ingå i ett lag, ett lag som RAIS framför allt, är att man kan få ha sin egen värdering om vad fotboll betyder och samtidigt tillsammans i gruppen bygga en gemensam hållning och betydelse för vad den betyder för oss här och nu i synnerhet och i stort i allmänhet. Där någon stans byggs den gemensamma visionen och i slutändan när vi skruvat tillräckligt många gånger även målen. 

Vi bestämmer själva hur mycket det ska betyda för oss. Om ett kritiskt öga skulle se på matchen igår, en match i division 6 Kinna, samtidigt som en kvartsfinal i EM visas på tv, kanske man kan fråga sig.. Vad betyder den egentligen?

Om du frågar mig.. mer än du kan ana. Vi har varit duktiga på att bygga upp betydelsen. Det är så vi finner den extra meningen. Små saker gör mycket, för än själv, som man verka löjliga för andra. Som t.ex. att lägga ut en förvrängd uppställning och gameplan. Hoppas ingen trodde vi skulle sjunka lågt och visa underkastelse innanför se vita linjerna. Där kommer vi aldrig hamna. Ta mig på orden!

Målet var att dominera matchen. Äga den. Komma in med engagemang, energi och sätta tonen direkt. I pressen och närkampsspelet.

Planen var att gå ifrån vår spelidé första tio minuterna och slå bollen längre in i spelyta tre  bakom Bollebygds försvarslinje för att just åstadkomma det. Det lyckades bra. Efter bara fyra minuter var vi tillräckligt påkopplade och inne i matchen för att gå tillbaka till vår vanliga spelidé. Vi kontrollerar matchen, vinner närkamperna och får ha bollen. Bollebygd ligger i något som liknar ett 3-5-1-1. Deras Wingbacks låser av Philip och Petter men ytterzonerna i spelyta tre och i utkanten av spelyta två är lediga. Där kan vi attackera. 

Tyvärr funkar inte vårt posessionspel helt hundra. Mycket av att Bollebygd ligger bra men en stor del av förklaringen handlar nog i att det var en premiär för oss, men inte för Bollebygd som redan var inne i gamet efter två matcher innan oss.

Trots lite bristande i passningsspelet och rörelsen centralt så hittar vi fram enkelt till spelyta tre. Ofta genom Jimmy på högern. Men vi lyckas inte hitta tillräckligt hårt. Bakåt känns det aldrig farligt. Vi är inte tillräckligt bra denna kväll på att vända på spelet. När vi gör det med få touch och fart skapar vi lägen direkt. Annars gör vi det med för många touch och motståndaren hinner flytta över. Men allt för ofta vänder vi tillbaka till samma yta som bollen kommer från, vilket gör att vi kör fast eller får för korta anfall.

0-0 i paus. Det känns positivt. Känslan är att det bara är en tidsfråga innan vi kan sätta ledningsmålet. I paus byter vi in Jonis. 16 år gammal. Första riktiga seniormatchen. Budskapet klart. Du är redo och du kommer avgöra detta. För det är din match och din tid att skina nu. 

Om han sken… 

Lugn och trygg i spelet. Sakta men säkert växer han in i det mer och mer. Vi skapar två bra lägen första tio. 

Sen vinner planens absolut bästa spelare bollen igen. För nittioelfte gången vinner kapten duell. Avancerar till höger. Jonis löper diagonalt ut till höger. Rak passning i djupet. Show. Jonis vänder en gång, en gång till, en tredje gång och PANG. Avslut i bortre hörnet från högerposition. 1-0. Rättvist och fantastiskt vackert. Vilken debut. Vilken spelare. Jonis, du kommer flyga så länge du vill. 

Lite desperation i Bollebygds spel. Lite längre bollar. Man flyttar upp positionerna. Vi fortsätter skapa chanser men det blir lite mer chansartat hemåt. Ofta hamnar Ronge och Felix man-man vid långbollar. Där vill vi inte hamna. Någon gång så kommer de rinna genom. I 74'e minuten slarvar vi i just en sån situation. Sämre kommunikation, lite halvfart och ett för löst tillbakaspel resulterar i kvittering 1-1. Där går proppen ur oss. Energin försvinner. Vi gör några byten för att hitta den igen. Men Bollebygd når det längsta halmstrået och vi slarvar igen. 1-2 i 86'e minuten vilket också blir slutresultatet.

Nu i efterhand känns det lite surt och lite orättvist, om det nu finns något som heter så på en grön matta omringad av vita linjer. Det är en seriematch, men i o m att det är enkelserie så blir det mer slutspelskarraktär. Då är bollen rundare än vanligt och tillfälligheter kan fälla avgörande mer. Det är sådana saker som gör att Frankrike åker ut mot Schweiz, att Sveriges EM'resa tar slut mot Ukraina och att RAIS tappar 1-0 i en kontrollerad match där vi känner att vi är bra mycket bättre, till 1-2 mot Bollebygd. 

Vi passar på att Gratulera Bollebygd till tre nya poäng på kontot. Ett starkt och tillika bra lag. Kapten Zacke håller ihop sina gubbar riktigt bra! Till rättskipare Andreas som gör en riktigt bra match (förutom Addes sträckta ben och dobbar ut i första halvlek som inte gav kort, undertecknad står fem meter bort i perfekt vinkel. 9 av 10 gånger är det bye-bye där).

Jonis får räven, rättvist. Vilken debut! Kusin Philip är överlägset bäst på planen. Ska man tacka Britt för alla bidrag i form av RAIS'spelare?

Felix gör en precis så bra match som han har förmåga att göra. Ronge är grym förutom ett läge. Märks att vi har två fantastiskt bra och skickliga mittbackar som inte är samspelta, än. Gemensamt ansvar.

Alla gör bra kämparinsatser! Mycket värt att ta med oss, även om det känns riktigt surt att ha förlorat detta derby. Nu väntar tre veckor av frånvaro från fotbollen. 6 Augusti ska vi vara påkopplade till max igen då vi åker till Örby för att kassera in dem första poängen. 

Kanske noterade någon att RAIS spelare bar svarta sorgband med en strimma blå tejp över?! Anledningen, att symbolisera den tunna blå linjen, hedra den nyss bortgångne polisen i Biskopsgården och att vi på något sätt kan visa vår tacksamhet inför de människor, som på olika sätt, gör att vi kan leva våra liv i trygghet och vara de privilegierade människor vi är. Tack! ❤ 🖤💙🖤

Tomheten efter Sveriges uttåg ur EM kan fyllas av värmen från Bråtaredsvallen. På fredag (2/7) kl. 19.00 möts Rävlanda AIS och Bollebygd i en derbymatch som du inte vill missa. Ta chansen att se förstklassigfotboll framför ett grått EM nu när blågult är ute ur leken. 

Majvallen målades vitblårandig.

Sätila som oturligt trillade ur fyran förra året och som förväntas studsa upp tillbaka i år var nog chockade över vilket division sex lag som kom på besök denna soliga lördag.

Äntligen var vi igång!

Under vecka 1 startade Rävlanda AIS herrseniorer igång säsongen 2021. Man gjorde det med en nygammal ledarstab vid rodret. Tillbaka med bestämmande hatten är återigen Christian och Per Skytting (Jimmy Lundan hade varit för svårt att lösa ekonomisk då han har kontrakt med damlaget denna säsongen). 

Innan den nya säsongen startade så smygstartade vi 14/12 och 16/12 med två träningar. Sen skärptes restriktionerna och var man (och pojke) fick träna på egen hand. Men äntligen släpptes vi på planen i måndags 4/1. 

Fokus nu i början är först och främst att få upp konditionen och komma igång helt enkelt. Men dra genom grunderna. Vi fokuserade på bl.a. Försvarsställning, tydliga överflyttningar, öppna upp kroppen rätt, spela på bortre fot och hitta nya ytor m.m. Måndagens träning besöktes av 28 inkl. ledare. Fina förutsättningar. En bra träning med mycket fin energi och fokus.

Sen kom snön...

Så på onsdagsträningen blev det spåret. Vi startade med 2,5 km löptest. Sen körde vi sju st ~600m intervaller. En fin stund i spåret tillsammans. Fokus på kondition med återhämtning, tempo och mjölksyretröskel. Målet var att löpa linan ut och slutprodukten kunde signeras och stoppas i bröstfickan för att ta fram någon gång under säsongen när matchen står och väger. Fin inställning från de 22 närvarande vinnarna. Vinnare, ja, det är det vi övar på att bli. Varje moment i varje träning.

Lördagens pass fick även det bli i löparspåret. Planen var plogad, men inte tillräckligt bra för att vi skulle kunna spela på den. Fullt av snödrivor och beklädd av ett, förvisso fint, vitt täcke. Det gav oss möjligheten att kunna öva karraktär och vinnarskalle i löpspåret. Det tackar vi Kommunens driftpersonal för. 

Målet för passet var att kunna springa tempolopp och återhämta sig. Hitta ett högt tempo att klara under fyra rundor med så liten differens som möjligt. Sträckan blev 1,75 km och fyra intervaller. Många klev av med känningar och antydan på begynnande överbelastningsskador. Det betyder för hög belastning än vad kroppen klarar av för tillfället. Det gäller att sköta egenträningen... 

15 närvarande spelare som efter genomfört pass kan se sig som vinnare. Av dessa kan bröderna Holmgren (Ja, nu kan Morgan och Maria vara stolta), Fredrik D, Felix och Adde se sig som extra vinnare då samtliga genomförde alla fyra löp.   

Ett par gubbar som inte aviserat sin frånvaro under veckan samt ett par gubbar som aviserat sin frånvaro lite väl nära inpå passet, det är inget vi accepterar, utan vill se en förbättring på. Hängivelsen laget och uppgiften är något vi kommer behöva jobba vidare på tillsammans.

Efter träningen pratade vi om inställning och fysträning. Vi kommer köra styrka tillsammans för att förebygga skador. Men är man skadad eller har en begynnande skada så är det egenansvar som gäller med rehab (och prehab för de som är okej i kroppen). Är man osäker, tar man hjälp. Det finns gott om kompetens inom området i laget. 

Veckans iaktagelser:

- Starkast intryck i måndags gjorde Ronge. Synd att det sket sig när veckarklockan inte gjorde sitt jobb under lördagen (!?)

- Lika stark träning gjorde Jimmy i måndags. Bra i löpspåret i onsdags. Men frågan är hur mycket bättre det hade blivit om han kunnat rundan han sprang?

- Knudsen flög i spåret i onsdags. Sen drog han sönder ljumsken under prick med eleverna i skolan vilket gjorde lördagen lidande. Orutinerat av en av de mest rutinerade?!

- Låg Hampus och vilade sig genom de tre första löpen i lördags för att sedan slå rekord sista varvet? (bra tempo första tre med dock)

- Fredrik E tar en paus. Det är vi mycket ledsna för. Men om inte motivationen finns där så är det lika bra att ladda batterierna och hoppas på att den ökar framöver. Leif, tar du snacket med sonen, så du får en extra anledning att besöka Bråtaredsvallen igen under våren? :) 

Nu blickar vi framåt mot nästa vecka med förhoppningen av att få beträda planen och öva på det vi eg behöver öva på. 

/ Christian Skytting