Årets sista match skulle spelats borta mot Kinnahult. Men efter att regnet öst ner under lördagen samtidigt som prognosen sa att det inte skulle avta fram till avsparken 15.00 på söndagen valde vi, i ett gemensamt beslut, att flytta matchen till Bråtaredsvallen 18.00. Det tackade vi för såklart. 

Inför matchen stod Kinnahult på 13 poäng och vi på 12. I potten fanns en fjärdeplats för vinnaren. Något man inte trodde skulle vara möjligt för oss efter fem spelade omgångar i serien. Med fyra raka segrar i ryggen fanns inte bara hedern och en fjärdeplats att spela om, utan framför allt även en bibehållen vinstsvit att ta med sig in i nästa års säsong. 

Matchen är relativt ljummen och avslagen redan från start. Vi försöker etablera vårt spel, men vi fuskar och gör det inte helt ut. Istället för att löpa för att skapa större yta för sig själv och framför allt de andra blir vi kvar i ytan och får tidsnöd. Vi tar inte de viktiga extra metrarna  som behövs för att vi ska kunna spela ur press och etablera tryck från det egna bollinnehavet. Vi kommer dock genom när vi spelar den rakare bollen. Oftast är det Tobbe som stångas med backlinjen och gång på gång går i djupled. Det river upp Kinnahults backlinje och skapar möjligheter för oss. Dock saknas den riktiga hungern och  skärpan. I 35'e minuten drar Kinnahult på sig frispark utanför boxen i vänsterläge. De som följt oss vet att det brukar innebära farlig målchans. Jonis trycker dit sitt femte mål i hans debutsäsong och, hör och häpna, sitt tredje frisparksmål direkt i mål. Två minuter senare kvitterar Kinnahult via flipperspel från hörna.

I paus pratar vi om att faktiskt lägga ner jobbet och ta de extra löpmeterna. Vi behövde öppna upp spelyta ett centralt bättre och se till att hela tiden ha en vändskiva på mitten för att kunna etablera ett bättre spel och tryck på offensiv planhalva. Jimmy gånger två byts in och de bytena ger frukt direkt. Utan att för del delen spela briljant fotboll, så höjer vi vår nivå några snäpp. Bakåt är det helt lugnt och framåt vet vi att det snart lossnar. Tålamod och lugn i spelet. Några riktigt fina anfall genom alla lagdelar skapar oss heta chanser. Ledningsmålet låter sig dock vänta på sig till 75'e minuten då nyinkomna Ronge korslöper till höger och distinkt sätter dit 2-1 vid bortre stolproten efter fin framspelning från Jonis. Proppen ur. Uppspel, skarv från Ronge ut till Jimmy som får ren gata fram mot mål och trycker dit 3-1. 4-1 kommer från Ronges högerdoja, assisterad av Jimmy. 

Matchen slutar 4-1 (1-4 om man ska vara korrekt då vi hade bortamatch på vår hemmaplan) och vi kan tillslut knipa fjärdeplatsen. En okej insats där Ronge och Jimmys offensiva insatser står ut samt där Davids hårda jobb och Sebbes felfria insats bör primäras. 

Nu tar vi ledigt ett par veckor för att gå in i eftersäsongslunk i väntan på nästa års försäsong. Nu längtar vi efter en riktig säsong där vi kan få möjligheten att fortsätta vår segersvit och göra oss själva rättvisa. 

Vi passar på att tacka alla som följt oss under året. Håll utkik på vårt instagramkonto för uppdateringar och nyheter under höst/vinter.

80 % av framgången handlar om att vara närvarande. Att varje träning dyka upp och göra jobbet, trots att det inte går ens väg. Att inte lägga sig ner på marken och ge upp när det går emot. Trägen brukar vinna och motgången skapa vinnare och utvecklad karaktär om man tacklar den på rätt sätt. Det sägs, enligt japansk tradition, för att nå framgång behöver man ramla sju gånger och resa sig åtta. 

Vi behövde ramla fem gånger och resa oss en sjätte för att få vinnarhjulet i rullning. Trots en ofattbart dålig inledning resultatmässigt av säsongen så visste vi vår kapacitet och när det väl skulle släppa så skulle det vara proppen ur ordentligt. För där är vi nu, där proppen släppt och vinnartåget rullar vidare och känslan är att vi inte går att stoppa. Det känns så stabilt bakåt att vi under de senaste matcherna inte släppt till några målchanser alls och skapat oräkneliga chanser framåt. Så även idag, inte en målchans bakåt.

Högvard, en långväga gäst, besökte denna fredagskväll vår vackra Bråtaredsvall. Långhårig och ojämn matta, men i och med att den var blöt och mjuk skulle det ändå ge oss förutsättningar att spela som vi vill. Damlaget, juniorlaget och ungdomslag spelade alla borta. Trots detta kom ett 50'tal åskådare.

Högvard var ett av de bäst organiserade lagen vi mött. Man försökte rulla boll vilket alltid är trevligt att möta sådana lag.

Men denna kväll hade man inte mycket att sätta emot. Vi kunde mönstra ett galet bra lag med Alex, Leon, Björner, Jimmy J och Ronge på bänken. Vilket otrolig bredd och kvalitet.

Vi spelar oss ur pressen de flesta gånger under första halvlek. Vi kör fast ett par gånger när vi spelar tillbaka bollen till samma yta, men det löser sig alla gånger tillslut. Rörlighet och fokuserat passningsspel gav oss möjligheterna att spela vårt spel hela vägen. Fin timing, lugn och tålamod i passningsspelet, fina och många spelvändningar och mod i alla delar av planen. 

Vi kommer runt på vänsterkanten gång på gång genom David, Petter och våra centrala mittfältare. Inspelen haglar från assistytan, ytterzonerna i spelyta tre.

I 12'e minuten drar Thim på ett skott utifrån från sin högerposition. Turen på vår sida denna gång där målvakten tappar in bollen. 2-0 kommer i 38''e minuten via hörna där Thim är företagsam och sätter dit huvudet. Vi borde ha stängt matchen helt efter det massiva tryck, chansskapande och spelövertag. Men i paus är det ändå ett lugn i laget. Vi har gjort en väldigt bra halvlek och spelat stora delar precis så som vi över tid tränat på. Det som inte riktigt funkar är den höga pressen. Vi gör det inte som en enhet och mittfältet får då lite för stora ytor att täcka. Högvard är giftiga och organiserade, det märks tydligt, men vårt försvarsspel sitter ihop väldigt bra i spelyta ett och två. Det blir faktiskt aldrig farligt och är aldrig nära att falla genom. 

Andra halvlek är den första lik i inledningen. Halvleken är nio minuter gammal då vi nyper bollen högt efter fin press och målvakten är ute på vift. Jimmy ser möjligheten att lobba in bollen men får inte till det helt. Målvakten når bollen, men han har inte riktigt koll på sin positionering utan är två meter utanför boxen när han motar målet med händerna. Målchansutvisning, utespelare i mål och numerärt överläge för oss borde innebära att vi kör över dem totalt. Men vi slår omedvetet av på takten. Med en man mer brukar det sprida sig en form av social maskning där man inte tar jobbet helt och släpper ansvarsbiten en del, för att det inte behövs. Andra halvlek blir avslagen och vi borde ha gjort bra många fler mål. Trean får vänta på sig till 83'e minuten då Tobbe, otroligt fint framspelat av Petter, behärskat rullar in bollen. 3-0 blir slutresultatet och vi kan inkassera den fjärde raka segern. 

Nu har vi slagit oss själva från förra årets poängskörd och ska nästa söndag kriga till oss femte raka segern för att ge oss möjlighet att få vind ända in i nästa säsong. Alla 16 spelare gör en bra insats idag. Philip är fläckfri och vinner alla dueller och löpningar, Petter löper mest av alla, vinner alla dueller och är ett hot framåt. Han borde behållit räven själv. David hittar rätt som vänsterytter och Thim gör två (enklare) mål och löper väldigt bra, ofta utan att få bollen.

Det är alltid en speciell känsla att besöka Björkängsvallen. Hela anläggningen vittnar om en svunnen storhetstid. Det liksom sitter i väggarna. Den som besökt vallen från 70'talet och framåt tidigt 00'tal för att se på fotboll vet. 

Denna söndagsförmiddag fick vallen stå värd för derbyt när vi i Rävlanda kom på besök. Matcherna mot Ubbhult/Hällingsjö har de senaste åren brukat innebära en mycket trevlig match för alla RAIS'are. Så även denna dag. 

De senaste gångerna vi mött Hällingsjö har man bjudit oss på stora hav i spelyta tre bakom deras backlinje. Men idag försökte man ställa sig lågt med något som liknade 4-5-1. Ganska mycket parkera bussen blev det för hemmalaget. Medvetet eller omedvetet spelar föga roll. 

Vi har lågt bolltempo och låg grad av rörlighet. Ändå hittar vi fram relativt enkelt till fina målchanser. Men skärpan i spelyta tre är inte vad man ska förvänta sig. Ledningsmålet kommer efter lite tumult i offensiv box genom Leon i 14'e minuten. 

Vi har en lång bit upp till den nivå vi ämnar hålla. Men bakåt är känslan att vi inte kan släppa in något spelmål... om vi inte... ger de mål som vanligt. Istället för att sätta dit tvåan kvitterar Rickard till 1-1 efter att vi gett honom bollen med öppet mål. Nu är det slut på att bjuda motståndarna på mål! 

Hällingsjö spelar ut bollen från målvakten gång på gång med noll rörlighet i utgångsytan. Det borde vara julafton och att hämta hem gottepåsen varje gång, men vår press sitter inte ihop där. Vi är lite för loja och tar för lätt på uppgiften. Det går liksom lite för lätt att skapa målchanserna. Ribban står i vägen två gånger och målvakten ett gäng till innan Petter ohotat kan driva inåt från sin vänsterbacksposition och från en bit utanför boxen bara curlar in bollen i bortre krysset. 1-2. Riktigt vackert. 
I paus behöver vi ett wakeupcall. Vakna upp, sätt pressen och spela fotboll. Det ger frukt direkt. Under de tre första minuterna vinner vi bollen efter hög intensiv press tre gånger. Två av de resulterar i mål där Thim gör 1-3 efter framspelning från David och 1-4 genom Hampus via skott utifrån och styrning efter passning från Sebbe. 

Matchen är riktigt avslagen. Petter gör 1-5 i 69'e minuten, Tobbe springer in bollen i mål i 80'e och Thim placerar in 1-7 efter friläge. 

Vi vinner med 7-1 i ett derby utan att spela bra. Vi har dålig rörelse, sämre press och gör gång på gång felbeslut i spelyta tre. Hade vi haft skärpa framåt och gått för det 100 % hade slutresultatet varit långt långt över de siffror som blev slutresultatet. Tack till hemmalaget som filmade tillställningen. Det är oerhört nyttigt att kunna se prestationen igen på video. 

Vi vinner utan att förta oss och nu på fredag väntar hemmamatch mot Högvard. Sista hemmamatchen för året och en ny möjlighet att förlänga segersviten. Det ska vi göra.

Förresten, i de senaste fem mötena med Hällingsjö har vi vunnit samtliga och har en målskillnad på 28-6. Det kan vara värt att nämna och tänka på ibland. 

En fredagskväll på Bråtaredsvallen i skarven mellan sommar och höst slår det mesta. Detta var en kväll där sommaren drog det längsta strået. En kväll där Björn Rosenström skulle spela på sängfabriken efter matchen. En kväll där RAIS skulle ta tre nya välförtjänta poäng.

Förhoppningarna om en fantastiskt fin kväll låg i luften.

Förutsättningarna var lite knackiga inför matchen för vår del. Skadorna och sjukfrånvaron har haglat över oss. Lägg där till lite jobb och resa så hade vi kunnat mönstra en riktigt stark division'6'trupp med alla som var indisponibla till matchen.

Vår gräsmatta har fått utstå ett hårt år och den skulle mått bra av ett skyfall innan match. I och med det stenhårda och ojämna underlaget ville vi ändra om lite i vår plan att ta oss an matchen. Underlaget skulle vara snabbt, men oberäkneligt. Så riskminimering i uppspelsfas med ett mer vågat spel i sista tredjedelen. Ju snabbare vi hittar in i spelyta tre, desto bättre är det. Bra rörelse och trycka till bollen på bortre fot skulle få oss att slå ut motståndaren ganska enkelt.

Vi startar lite krampaktigt. Det är som om vi behöver ett mål i baken för att kunna vakna till ordentligt. Det är ett våghalsigt spel att spela. Mot Bollebygd tappade vi ledningen efter kommunikationsmiss vid hemåt pass till målvakt och mot Öxabäck inledde vi på samma spår. Mot Viskafors åkte vi på ett skitmål det första som hände och nu mot Björketorp missar vi åter igen i kommunikationen mellan back och målvakt vid hemåtpass. Det leder till 0-1 underläge efter tio minuter. Så onödigt, så slarvigt och så signifikant med RAIS säsong 2021.

Men vi har en trygghet i vårt spel och vi äter oss bitvis in i matchen mer och mer. Pressen sätter vi bra med Tobbe, Thim och Leon i spetsen. Lite rakare uppspel och lite högre press gör att vi kan rulla mer på offensiv planhalva. Det ger utdelning bara fyra minuter senare. Alex, som gör en fantastisk årsdebut, sätter en rakare boll till höger mot Leon som har tagit sig över till andra sidan. Rycker förbi och trycker dit bollen distinkt till vänster om målvakten. I minut 32 kommer 2-1 genom Tobbe. Efter lite flipperspel i boxen får han tag i den felvänd, vänder fint och trycker dit bollen stenhårt. 

Tio minuter senare kommer matchens delikatess. Ett mönsteranfall där Leon kan vända upp efter uppspel från vänster. Leon hittar in till Thim som sätter den på ett touch till Tobbe som driver fram, Thim Löpning i djupled till höger om mittbacken, Tobbe slår den på andra sidan. Perfekt löpning och perfekt boll. Thim fri och petar in 3-1.

I andra halvlek börjar Björketorp mer aggressivt och ställer sig högre. Vi kommer inte riktigt loss i spelet och det blir lite mer krampaktigt. Dock känns det aldrig farligt bakåt, vi har bra kontroll. Men i 57'e minuten kommer de runt till höger och oturligt nog gör vi självmål på inspelet. Björketorps första riktiga egna chans resulterar i 3-2 via självmål. Några minuter senare kommer deras andra chans. Det blir en dubbelchans där först ribban är i vägen och sen stolpen. Det tackar vi för. Efter det lugnar vi ner spelet och tempot. Det blir aldrig farligt bakåt och vi kan fokusera framåt. Dödsstöten står återigen Jonis för genom frispark. Lite väl långt ut till vänster spelar tydligen inte någon roll för Jonis som curlar den över muren och ner i vänstra hörnet. 4-2. I slutet kommer Leon loss igen till höger och kan på ungefär samma sätt som vid 1-1målet trycka dit slutresultatet 5-2. 

Så oerhört skönt att vi kan hålla oss kvar på vinnarspåret och prestera trots att vi har många borta och inte spelar den fotboll vi vill tack vare omständigheterna.

Alla tre forwards gör en riktigt stark insats och alla gör mål! August och Hampus krigar i 90 minuter och är hänsynslösa. Vilken match de gör. Bakåt är det stabilt och Alex insats sticker ut med bra bollbehandling och aggressivt spel. 

Nu fokuserar vi på nästa uppgift nästa söndag då vi åker till Hällingsjö och spelar derby. 

Den tålmodige frodas och den envise vinner tillslut.

I fem raka matcher hade vi lyckats med bedriften att inte skrapa ihop ett enda poäng. I varje match, förutom andra halvlek borta mot Örby, kände vi att vi var det bättre laget. Jag vet inte om det är lagligt eller legitimt att uttrycka sig så när man inte gjort fler mål än motståndaren. Men hade vi spelat om matcherna tio gånger hade utfallet garanterat varit annorlunda i vår favör. Det är vi helt säkra på. 

För att kunna ta sig framåt och utvecklas måste man ta ett par motgångar på vägen. För att lära är det en nödvändighet. Några käftsmällar som får än att spetsa till sig, ändra riktning och fokus samt tvingas ändra sig till det bättre. Men efter varje käftsmäll och knock blir det lite tyngre att resa sig. Efter varje smäll kommer man närmare nästa. Tills det vänder. Och då vänder det ordentligt. Men saker och ting händer inte bara av sig självt i livet. Vi påverkar utfallet i allra högsta grad och när Viskafors skulle komma på besök var vi fast beslutsamma att vända på den negativa spiralen. 

Viskafors skulle sjunka lågt och försöka dra ner på tempot. Vi var tvungna att dra upp det samma för att inte falla in i deras lunk. 
Klockan hinner inte nå två minuter innan första lyran når vår box. Kalle står lite på halvdistans. Philip går upp i duell och vinner den. Dock nickar han i bakhuvudet på Viskaforsforwarden. Bollen tar en oväntad båge och ställer Kalle i målet. 0-1. Helt ofattbart, nyp mig i armen, jag måste drömma. Men nej, det var sant. Dock hade vi lång tid att resa oss på. 

Vi faller in i Viskafors tempo, men behåller lugnet. Tålamod i utgångytan fram till spelyta två. Relativt enkelt lyckas vi passa oss genom men i spelyta tre kör vi fast. Blir passiva och räddhågsna. Vi lyckas inte förvalta bollinnehavet och det fina spelet till några riktigt fina chanser. Varje gång bollen går död tar det oerhört lång tid att hämta bollen och sparka upp den för motståndarna. Retfullt och taktiskt såklart. Men vi blir inte stressade denna dag. Fast beslutsamma att vi skulle vinna i längden och vända. 

Kvitteringen kommer, märkligt nog efter att vi fått med oss studsen. En cross från Sebbe når tillslut Jimmy efter en misslyckad utrusning och rensning av målvakten. 1-1 i 39'e. 

I paus gör vi tre byten. In med Felix, Leon och Tobbe. De kom att vända på skeppet. Tobbe är ett ständigt hot i andra halvlek. Tar kvisten på helt rätt sätt och går in med en fantastisk inställning. Leon gör likaså. Vi höjer passningstempot och hittar snabbare in i spelyta tre direkt. Två snabba chanser och i tredje får vi utdelning direkt. Hampus vänder och vrider. Korslöpning av Tobbe som får den i djupet till höger av brorsan. Tobbe trycker sig förbi och slår den mellan målvakt och backlinje på inspel. Leon klubban i backen. 2-1. Proppen ur. Sex minuter senare går Tobbe perfekt i djupled. Målvakten kommer ut på mellis och Tobbe rundar honom och lägger in 3-1 i öppen bur. Vi lyckas inte stänga tillställningen, p g a slarv i boxen (igen...) förrän i 75 minuten. Frispark till vänster utanför boxen. Nr 10 och matchens spelare, Jonis kliver fram. Pang, knorr och fantastisk båge på bollen. 4-1 i närmsta krysset. Oerhört vackert! 

I slutet börjar vi stressa upp oss och Viskafors reducerar till 4-2 på hörna. Men närmare kommer man inte och RAIS kan äntligen inkassera de tre första poängen. Som vi slitit för dem. Nu ska det mycket till om man ska stoppa Rävlanda.