Kajbergsvallen och Hajom borta är ett spöke och ond vagel i ögat på oss. Förra året förlorade vi med 3-2 efter en första halvlek där vi totalt spelade ut dem men släppte tre fasta situationer i andra. 2020 förlorade vi med 2-1. 2019 skrev jag att det kändes som en förnimmelse, en deja vu, när vi hade förlorat med 3-2 efter massa fasta i baken och vi ägt matchen.

2017 spelade vi 1-1 och kände oss rånade det år Hajom vann serien på vår hemmaplan i sista omgången och 2016 förlorade vi med 3-1.

På hemmaplan har vi enbart förlorat en match mot Hajom sedan 2016. Det är alltså något med Kajbergsvallen. Hemmalaget är oerhört starka på sin hemmaborg samtidigt som det inte passar oss och vårt spel. Som förra året, tog vi tag i taktpinnen direkt. Hajom försökte pressa högt i början, vilket vi tackade för och kunde spela ur pressen relativt lätt och således slå ut två lagdelar med tålamod och precision i passningarna. Det passar oss när lag pressar högt och vi är påkopplade. Ganska snart föll man och låg tight.

Innan match pratade vi om att gå i djupled och gå in med samma fightingspirit som mot Horred senast. Redan i sjunde minuten drar Hampus iväg i djupled och hinner först på August precisa boll och 0-1 är ett faktum. 0-2 kommer i 25'e minuten genom David, återigen framspelad av August. Under första halvlek får Anders stå sysslolös största delen och första riktiga ingripandet är en fantomräddning i krysset. Oerhört imponerande att kunna steppa upp "bara sådär".

I paus står det "bara" 0-2. Lite irriterade över att vi inte stängt matchen än, samtidigt som vi var nöjda med prestationen.

I andra halvlek pushar Hajom upp och gör ett försök. Man lyckas reducera till 1-2 via hörna men vi hotar dem i djupled gång på gång och har kontroll på scenariot. Det ger resultat. Leon gör 1-3 i 67'e och Tobbe punkterar matchen tio minuter senare på liknande sätt i djupled. Trodde vi... Men där och då gör sig Kajbergsspöket återigen påmint. Reducering återigen efter hörna i 79'e minuten. Fyra minuter senare, i 83'e, reducerar man igen efter en lång patenterad frispark från mittplan. "Shit, here we go again" tänkte nog de flesta med vitblårandiga sympatier runt vallen. Men idag var vi tillräckligt beslutsamma och påkopplade att vi inte skulle lämna utan alla tre poäng. Vi lyckas hålla undan och slösa bort resterande tid och kan för första gången sedan, jag inte vet när, vinna borta mot Hajom. Äntligen är Kajbergsspöket borta och vi trummar vidare till omgång sex hemma mot Somali på fredag 27/5. Det inbringar en oerhörd styrka och boost att vi äntligen lyckas hålla undan och kan stänga en match här. Den energin kommer vi behöva plocka fram kommande omgångar när det behövs som mest. Vi gör det också i kapten Philips frånvaro, vilket är ett styrkebesked i sig.

Att vi går i djupled och river upp stora sår i motståndarna ger oss än större möjligheter att bedriva den fotboll vi vill och lättare kunna komma in rättvända i spelyta två från rörelsen framåt. Samtliga forwards gör det som vi önskar från dem i djupledsspelet och jobbet hemåt. Så mycket som Ronge och Jimmy löper utan boll offensivt och hemåt idag är ack så viktigt för oss och i sig belönta av en stjärna. David är David, Tobbe är Tobbe och Leon gör en balja på typ en kvart. Det räcker så. Hampus och August är orubbliga. Krydda det med yttersta kvalitet med bollen och du har en mittfältsduo som slår sig högt högt. Addera in Jonis framför och du har en fruktad trio. Ett otränat öga kan tycka att det inte stämmer 100 % för honom just nu efter debutårets alla målavgöranden. Jonis är så viktig i vårt posessionspel samtidigt som han redan levererat fyra ass. Klass och sparkapital. För När det lossnar 100 % (för det kommer det göra) så lossnar det ordentligt. Petter och Sebbe gör starka insatser på sina ytterbackar samtidigt som Erik och Alex gör stabila inhopp. Anders inbringar en ovärderlig trygghet.

Ingen kunde nog tro att Elias skulle levla upp så som han gjort 2022. Han spelar med stor pondus och axlar kapten Philips position med bravur i sin seriedebut från start. Här har vi inte bara en blivande stöttespelare på sikt. Här har vi också en blivande RAIS'kapten, tro mig.

Vilka förluster är de jobbigaste i fotboll? Vilka svider mest? Vilka kan man direkt ta lärdom av och utvecklas från och vilka behöver tid för att bena ur utvecklingspotentialen?

I vissa lägen tenderar vi att se resultatet för mer än vad det är. Fotboll handlar ju till stor del om att vinna och det lag som gör flest mål, ja det vinner såklart. Enkel matematik. Men över en säsong på 20 matcher måste vi ha ett annat fokus också. För en människa som älskar att vinna, likt jag själv, kan detta kanske tyckas kontraproduktivt. Men om vi ska utvecklas och gå framåt, som måste vara huvudsyftet, kan det inte bara handla om att vinna. Vi ska såklart bryta ner varje match till klyschan en match i taget och även i mikro till delar av matcher, ty det är för övermäktigt människan att ha det stora perspektivet hela tiden. Där om något går man bort sig. Vi måste således se till prestation här och nu samt prestation över tid. För är prestationen där vi önskar, eller i närheten i alla fall, kommer resultaten att spegla prestationen över tid. Så länge vi fokuserar på här och nu.

Med det sagt kanske de mest svidande förlusterna är de där matcherna står och väger. Där det är jämt och där man förlorar på uddamålet i sista sekund. Det är såklart de segrarna som skapar mest eufori då de inte är helt förutsedda. Detta var en sådan match. De är oftast svårare att släppa. Personligen tycker jag det är oerhört mycket jobbigare att förlora matcher där man känner sig underlägsen och lagt sig platt på marken och gett upp, som senast mot Örby. De svider hårdare i mig.

Mot Örby var vi som enhet tagna av stundens allvar. Vi var inte påkopplade, visade inte det hjärta och den inställning som krävs. Vi backade undan istället för att möta matchen och motståndet. Det gav oss en lärdom och tändvätska som skulle ändra fokus mot Horred. Horred, ett lag som gillar (och är riktigt bra på det) att backa hem för att öppna upp spelyta tre och kontra effektivt och spela sådär "på'gränsen'fult". Det är nästan bara mot Horred där det spelas fult, väldigt sällan i andra matcher. Så vi var inställda på en fight och stå upp. I matchens tredje minut kommer Theorin (Horred) loss på sin vänsterkant. Driver, utmanar och fintar Philip. Solklar straff och 0-1 direkt. Det hade kunnat slå undan benen på oss, men inte idag, vi är inte det laget längre. Vi tillåts (?) ha bollen, men mest i spelyta ett och två. Vi har svårt att komma in i spelyta tre och omvandla bollinnehavet till målchanser. Vi har bra koll bakåt och det känns tryggt. Tills den där Theorin igen låter sina fötter tala. Jag vet att jag skrev det förra året med och ställer frågan igen, gör han alltid drömmål eller är det bara mot oss? Från en lång rensning suger han in bollen på sin vänsterkant och på uppstuds klipper till bollen så den borrar sig in i bortre krysset. Det är bara att applådera prestationen. Alla vi som älskar fotboll kan, oavsett tillhörighet, uppskatta sådana aktioner.

I paus byter vi in David och Tobbe för att få lite mer tyngd och tryck framåt. Vi kommer ut i andra som ett annat lag. Påkopplat till max. Vi varierar lite rakare spel och djupledshot med fint passningsspel efter marken. Vi får utdelning i 51'a efter frispark där målvakten fäpplar med bollen och där Philip, David och Ronge störtar fram. Till slut är det Ronge som trycker in den. Det är farligt vartannat anfall nu och känslan är att vi kommer köra över dem. Men trycket ebbar ut lite. Men rättvis nog kvitterar vi till 2-2 genom David efter ett skott utifrån som touchar en försvarare. Vi fortsätter chansa offensivt och det ger möjligheten för Horred att efter en lyra vinna duellen och komma först på andrabollen och sätta 2-3 i matchens sista anfall. Surt.

Vi vinner de flesta duellerna på banan och vi lyckas variera vårt spel. Vi hämtar upp två måls underläge. Det är vi oerhört  nöjda med. Men för att vi ska vara nöjda behöver vi stänga till lite tuffare bakåt i slutskedet, ett lite mer riskminimerande spel. Vi behöver ha bättre rörelse och mer löpvilja i djupled och öppna upp ytor för varandra. Redan på lördag ska vi till Hajom och Kajbergsvallen för att resultatmässigt revanschera oss. 

Under torsdagskvällen åkte vi till Örby för en, på förhand, tippad toppmatch. Föregående år gjorde vi en bra första halvlek och säsongens sämsta i andra vilket resulterade i en 2-0 förlust. Örby kom till spel med endast en match spelad där de i premiären tappat en 2-0'ledning till förlust 3-2 mot Horred.

Örby IP bjöd på en halvbra gräsmatta. Till synes bra men redan vid uppvärmningen märkte vi att det skulle bli problematiskt att ta oss an matchen enligt den metod vi önskar spela. Det studsar och skapar problem för oss.

Örby sätter en hög tokpress från början. En press med otroligt bra energi, likt ett lag ledda av Zdenêk Zeman. I och med att vi inte är helt påkopplade och att underlaget gör spelet långsamt får vi stora problem i vår speluppbyggnad. Vi behöver ett extra touch och missbedömer bollens hastighet. Örby vinner bollen ofta på offensiv planhalva och vi blir mer och mer tillbakatryckta. Momentet är helt och hållet på hemmalagets favör. Redan i 6’e minuten får Kalle se sig passerad av bollen. Skott utifrån i högerläge som är på väg utanför. I stället träffar den en anfallare och ändrar riktning. Överdriver inte om jag säger att han står två meter offside. Domaren inser att han gjort fel men vill ändå inte ändra sitt domslut i o m att han inte såg situationen. Oavsett vad var det absolut inte det vi behövde denna afton. Men vi diskuterar inte denna situation vidare för ledningsmålet var helt klart rättvist sätt till spelet. Vi lyckas vaska fram två-tre lägen i första utan resultat och får allt som oftast jobba åt fel håll med vår backlinje.

I andra halvlek går vi ut med en riktigt bra energi och vågar spela direkt. Men ridån går ner ganska snart då ett inspel olyckligt touchar Philips fot och tar en sjuk båge över Kalle och dimper ner i bortre hörnet. Vi reser oss inte från den kallduschen. Örby rinner genom ett par gånger och får utdelning i vartannat anfall. Snart står det 5-0. Tobbe reducerar till 5-1 innan matchen blåses av i det dunkla ljuset från skymningen.   

Analys om varför det blir som det blir:

I o m att vi tappar allt moment i matchen blir allt svårare och svårare likt en negativ spiral. Örby trycker upp sitt lag högt och försöker tidigt hitta in i spelyta tre. Den viktigaste ytan för oss att värna om, vilket gör att backlinjen behöver falla. Örby är vassa i djupled vilket gör att vi ibland kommer att fallera i spelyta tre även om vi faller. Det skapar i sin tur, när vi lyckas falla och skydda spelyta tre, förutsättningarna för vårt mittfält att också falla för att täppa igen spelyta två tillsammans med backlinjen. När det fallerar blir spelyta två ledig och en yta som mittfält och backlinje ofta kommer på mellanhand i. Örby vinner således andrabollarna och ofta i prekära lägen för oss. De gånger mittfältet faller med backlinjen och skyddar spelyta två skapar det förutsättningar att forwards också faller och gör spelyta ett mindre. Här fallerar vi också många gånger. Det gör att mittfält får för stora ytor att täcka och får för stor uppgift att fylla. Här vinner Örby det mesta och vi hamnar på mellis. Som en enhet och lag fungerar vi inte denna afton. Det är inte mycket mer än så.

Offensivt finns det ett stort hav i spelyta tre. Men vi går inte i djupled. Vi beslutar oss för att slå längre och att varje passning behöver slå ut en lagdel för att minimera riskerna. I stället spelar vi med hög risk och kortare spel. Det är som att det sitter så hårt att det inte går att ändra. Oavsett vad så är den viktigaste lärdomen från denna afton att vi, oavsett taktik, måste VÅGA spela. Ta ansvar, vilja ha bollen och vilja utmana motståndarna. Vi agerar lite räddhågsna på planen och ger uttryck för att vi är räddare för att förlora än att vi suktar efter att vinna. Det är en mentalitet vi behöver jobba på. Vi som representerar Rävlanda AIS ska aldrig lämna ifrån oss ansvaret. Vi har högt ställda krav på oss och en hög ambition. Då behöver vi ha ett utmanande klimat där det är okej att misslyckas. Så länge vi gör vårt bästa och försöker. Det är det viktigaste. Ingen skam kommer någonsin ligga på den som försöker och tar initiativ i enlighet med det gemensamma målet, även om utfallet inte blir det man önskat.

Vi kommer gå genom mer i detalj under kommande vecka i gruppen vad vi lär oss från denna torsdagskväll i Örby. Det är bara att tacka för lärdomen och ta oss vidare. Nu har vi nästan två veckor utan A-match innan Horred kommer på besök. Då ska vi vara förberedda och redo att prestera en 100 procentig insats.   

Laget som slog Öxabäck med 8-2 , här tillsammans med bollkallarna från 08/09

Historiskt sätt har vi haft relativt tufft mot Öxabäck hemma. Öxabäck har varit solida bakåt, spelat rakt, långt och enkelt. Idag är man ett spelande lag som rullar ut från backen. Tyvärr en raritet i denna serien.

Under fredagskvällen gästade man oss på konstgräset. Det skulle ge båda lagen rätt förutsättningar att spela den fotboll som vi spela. Vi kom till spel med nästan identisk trupp som senast mot Hällingsjö. Ända förändringen i startelvan var att Elliot fick förtroendet till höger på Jimmys bekostnad.

Vi fick stå och vänta en stund på domaren. Det var säkert inte så länge, men det kändes som lång tid. Tankarna förde oss tillbaka tre år i tiden till samma match, på samma plan, mot samma lag då vi väntade på att ambulansen skulle hämta Jimmy efter hans benbrott.

Den som tittade bort för en sekund denna fredagskväll skulle riskera att missa se något av värde. Den av de drygt 100 åskådare som inte kom i tid skulle även missa ledningsmålet. Efter en fin upprullning från höger där Elliot tar sig förbi och inspel till vår egen självutnämnda Kroos, August, som la bollen till rätta och istället för att fläska på som han brukar, placerade han in 1-0 i andra minuten i samma hörn som bollen kom från. Vackert.

Vi sätter bra hög press på Öxabäck. Trycker ner dem och får upp laget. Vårt posessionspel klaffar rätt denna afton. Spelet når de höjder som vi förväntar oss. Vi rullar ut bra och tar oss genom första och andra pressvågorna i varje anfall. Det blir farligt bakåt på några kontringar och en gång när vi tappar bollen efter slarv i uppspelsfasen. Annars är det vi som dikterar villkoren med bollen och klapp-klappar oss fram på få touch, bra kombinationer och bra rörelse. I 20'e minuten gör Anders en fantastisk räddning efter att vi tappat bollen i farligt läge. Anders spelar riktigt bra matchen genom. Både med bollen och i sina räddningar. Kalle gjorde en liknande insats i u-laget i veckan. Kimmy ska ha all cred för arbetet med våra två keepers, som levererar.

I 27'e minuten spelar August fram till halvlekens överlägset starkast lysande spelare, David. Vändning, vändning igen och sen placerar in 2-0 i stolproten med vänstern. Ren klass.
Vi har bud på fler mål och borde stängt matchen tidigare. 3-0 får vänta på sig till 37'e minuten då återigen David visar sin klass. Hampus vinner boll nere i hörnet till vänster. Får in den till David. Som vänder igen och trycker upp bollen i bortre hörnet. Ännu mer klass.

Vi går till halvtidsvila med 3-0.

I paus poängterar vi att vi behöver fortsätta och faktiskt sätta in nästa växel. Första fem skulle vara oerhört viktiga. Vi går in med bra frenesi. När halvleken endast är tre minuter gammal vinner Hampus bollen offensivt och driver fram ostört mot mål. Håller inne skottet och väntar på målvaktens drag. 4-0.
Här går energin ur oss och vi slår av på takten. Det är som att vi tror att matchen är över och vi inte behöver ta varken jobb, löpningar eller ha fokus i passningsspelet. Öxabäck bjuds in i matchen. Man reducerar fram till 4-2, men sen är det stopp när vi sätter in rätt växel. Från minut 75 och framåt är det bara ett lag på banan och målchanserna avlöser varandra i varje anfall. Efter en fin upprullning från höger sätter Jimmy in bollen i den ytan vi vill att vår vänsterytter ska komma i. Ronge sätter foten i backen och stöter in 5-2 oerhört vackert. Så cleant. Fem minuter senare presenterar sig skyttekungen Tobbe. Jonis trär in bollen och Tobbe avslutar kliniskt. 6-2 och rush ner till högerhörnan där Leon och gubbarna kastar in en segeröl, som Tobbe väljer att vänta med till efter matchen efter en stunds rationellt övervägande. Vad Tobbe ska göra i 87'e minuten finns det ingen som kan sia om. Efter ett avslut från Jimmy som täcks och går upp högt i luften vänder sig Tobbe med ryggen mot mål. För en sekund fick han tiden att stanna och Bråtaredsvallen att tappa hakan. En äkta bicykleta som letar sig in i mål. 7-2. Det är nog banne mig värt årskortspengen för att få se sådana mål och ett sådant fint spel en fredagskväll uppe på Bråta när det även bjuds på öllotteri.

I matchens sista minut tycker Hampus inte att brorsan ska vara ensam tvåmålsskytt i familjen utan driver på egen hand och fastställer slutresultatet till 8-2.

I slutet av matchen hördes röster från publiken om att nu kan man väl inte hålla Tobbe utanför 11'an. Sjukt facit. Lite kuriosa är att han på fem inhopp detta året gjort mål i varje (sammanlagt åtta mål), medan han gått mållös i de två starter han gjort. Fantastik oavsett.

Öxabäck har ett bra mittfält. Men inte ens i närheten att komma upp i den klass vi visar. August vinner det mesta och täcker stora ytor samt 1+1. Hampus lika så och 2+1. Tillsammans bäst på plan igen.

David är helt outstanding. Förutom att han gör två klassmål på egen hand så ser han till att länkspelet funkar i spelyta två. Spelförståelse och teknik som få kan mäta sig med. Essentiell för att vårt spel ska förvaltas i en slutprodukt.

Anders, Petter, Sebbe och Philip är när på fläckfria. Förutom Tobbe och David utgör Ronge, Jonis, Elliot och Jimmy ett ständigt hot och står för fina insatser. De ger oss gråa hår över framtida laguttagningar. Elias och Ingo kommer in i backlinjen och höjer lagets nivå. Det är en ynnest att kunna byta in fräscha spelare och behålla samma kvalitet. Lägg där till att det står två handfulla spelare vid sidan och håller liknande standard. 

Vi tackar Öxabäck för motståndet och publiken för stödet. Vi tränare tackar samtliga herrar som närvarade på planen och vid sidan om för insatsen. Gemenskapen tar oss framåt. Lagandan och glöden att göra det tillsammans, allihopa, ska se till att det inte stoppar här!

Framåt Rävlanda, framåt!

.