Det brukar inte vara svårt för mig att skriva av mig och summera matcher i vanliga fall. Men denna gången känns det annorlunda. Denna gången vill man att allt ska bli perfekt samtidigt som det, rent känslomässigt, är svårt att kunna formulera sig och gå tillbaka till matchen utan att tappa det en gnutta.   

Dagen som alla väntat på kom äntligen. Dagen då allt skulle avgöras, då alla känslor skulle ut och där bokföringen för säsongen 2022 äntligen skulle få göras.

Efter en lång säsong som, tack vare kvalet, förlängdes med tre veckor kändes de flesta rätt mätta på fotboll. Men dessa tre veckor har varit kantade av fokusering och en fantastisk framåtanda som vi inte haft innan. Kvalitén på träningarna dessa tre veckor har varit den bästa vi haft någonsin. Det har legat en förväntan i luften kring Bråtaredsvallen. En förväntan som förstärktes förra helgen efter 4-0'vinsten hemma mot Gullspång och nu spelar det ingen roll vem man stött på under veckan, allt har handlat om matchen borta mot Främmestad. Känslan av att anlända till Bråtaredsvallen på lördagsförmiddagen var speciell. Man kunde verkligen ta på förväntan. 

Den avgörande matchen har påverkat så många människor att det är svårt att ta in. Att vi kunde fylla en dubbeldäckare och X antal bilar är helt sjukt.

Vi visste att vi hade tillräckligt med kvalitet för att spela hem detta och att vi skulle vara det bästa laget. Men i sådana här situationer är det andra faktorer som spelar roll. Här handlar det bland annat om att kunna hålla nerverna i styr. Just nerverna var den faktor som man var rädd för skulle påverka oss negativt då den största majoriteten av laget inte spelat sådana här matcher innan. Därför kändes det viktigt för oss att slänga in all rutin vi har att tillgå för att komma upp i den nivå som krävs. Björners närvaro skulle vara avgörande för att sprida lugn (och få upp snittåldern till i alla fall över 23 år denna matchen). Skulle matchen betyda föör mycket för oss? Skulle vi klara av att knyta ihop säcken? Känslan var att rädslan av att förlora kunde ta över då nog ingen orkade tanken på att starta upp en ny säsong i div 6 Kinna. Inget ont om den serien och lagen där, men vi har känt under året, undantaget matcherna mot Horred (och vår klappkassa insats mot Örby borta), att vi varit för bra. Det har liksom inte räckt att vinna varje match, utan vi har nästan varit missnöjda om vi inte vunnit med blanka tennissiffror och spelat Champagnefotboll. Då har man vuxit ur kostymen. Nu var vi bara tvungna att hitta en ny som passar bättre...

Ganska snart tog vi tag i taktpinnen. Vi hittar fina kombinationer och kan rulla bollen rätt bra på den blöta och tunga mattan. Vi är trygga bakåt och börjar så smått hitta fram till lägen framåt. Vi ligger på och driver matchen. Ledningsmålet hänger i luften hela halvleken. Vi skapar bättre och farligare chanser ju längre halvleken lider, men lyckas inte få hål på hemmalagets målvakt. Vi är nöjda hur vi spelar i paus men missnöjda med att vi inte kunnat stänga matchen då vi haft tillräckligt med chanser för att avgöra matchen. I andra halvlek tar vi vid där vi slutade. I 54'e minuten korslöper Elliot perfekt i djupled. Fin framspelning av August och friläge med målvakten. Solklar neddragning och utvisning. Där och då förändras matchen. Ett vanligt fenomen inom fotbollen är Social Loafing, social maskning. När man blir övertaliga börjar man slå av på takten ett par procent. De procenten väger ofta upp negativt för det andra lagets fördel, trots en man mindre. Så även här. Tio minuter efter utvisningen får Främmestad straff som sätts i nätet och energin går ur oss. Negativa tankar kantar spelarna och känslan är allt annat än god. Ska vi falla såhär snöpligt på målsnöret? Vi har bollen, men skapar inga farliga chanser samtidigt som tiden rinner ifrån oss mer och mer. 

Då kliver han fram. Vicekaptenen och vår starkast lysande spelare. Fanbäraren, hänföraren och allas spelares nivåsättare. Matchuret slår precis över till 83' när Hampus Holmgren snappar upp bollen utanför boxen. En snabb tvåfotare, vrickning till vänsterfoten och pang. Han avlossar den stora bössan och bollen borrar sig upp i högra krysset. 1-1. Målet är så förlösande. Så underbart. Så rättvis, även om det var oväntat. Känslorna sätter sig utanför kroppen. Ett oavgjort resultat räcker för gruppseger och med största sannolikhet även till avancemang då Kinna hade 0-0 borta mot Skara. Vi håller bollen, vinner dueller och kliver fram. I 89'de minuten får Främmestad frispark som lyras in. Anders boxar bort en gång. Nytt inlägg, alla i boxen, ny bortboxning. Nytt inlägg och nu nickar August bort bollen. Målvakten är på mittplan och alla i vår box. Bollen hamnar på Hampus fötter. Han har en allé att driva på samtidigt som Jimmy forsar fram på högerkanten. Klockan slår över 90 minuter och vetskapen om Hampus bara sätter bollen framför Jimmy och han håller sig på rätt planhalva så är det klart...

Där och då. I den stunden summeras mina sex år som tränare för detta laget, i denna underbara förening. Allting som hänt under åren, allt vatten som flutit under våra broar, allting ledde på något sätt hit till Bergevi IP i Främmestad till minut 90'. Till det här ögonblicket.
När Hampus sätter bollen framför Jimmy går det upp för mig att allt är klart. Att vi kommer lyckas. Att vi gör det. Att vi tillslut är vinnare. Då brister det totalt. Benen viker sig och tårarna går inte att hålla tillbaka när man vet hur mycket det betyder för så många människor. För alla spelare och ledare (inte minst undertecknad). Hela jävla truppen. Alla supportrar.

Jimmy driver fram längs högerkanten och sätter in den till Alex som rivs ner. Straff. Om jag skriver om manuset 1000 gånger till kan jag inte komma på ett finare, mer spännande eller mer värdigt scenario. Först får Hampus kvittera och sedan får August kliva fram och avgöra från 11 meter, i matchens sista sekund. August har aldrig missat en straff och det gör han inte nu heller. 1-2, vi vinner, tar vår åttonde raka seger och vår 14'de seger på dem 15 senaste matcherna. 

Nu är det inte en RAIS'are som sitter ner. Alla står längs sidlinjen redo att springa in när domaren blåser i visslan och förkunnar oss till segrare. Känslorna svallar över på samtliga och det är RAIS'are ta mig fan överallt på planen, hur många som helst. 

I dagens matchtrupp är vi fem som var med 2016 när resan tog sitt avstamp och det är så otroligt vackert att det är de spelarna som kliver fram när det som bäst behövs. Hampus, August, Petter och Philip går i bräschen (efter Björner) och vi alla andra följer efter. Att de som får personifiera vår långsiktiga vision, resan, slitet och trägen också får sätta punkt för det här kapitlet. För det ska alla veta... detta har alltid bara varit ett delmål, detta är inte stoppet på resan, detta är inte slutmålet och vi är inte i hamn. Resan stoppar inte här, att säga att den startar här är lite som att kissa på allt som varit innan, men det känns som att den startar på riktigt nu.   

Den här upplagan av RAIS har utkristalliserats till något speciellt. Poängsnittet över säsongen kan ingen ta ifrån oss, ingen från de äldre upplagorna har uppnått samma bedrift.

Och nu kan vi även titulera oss VINNARE... och det mina vänner, det kommer påverka detta laget mer än ni kan ana. Tack ALLA som varit med på denna resan! Tusen Tack!

Efter att ha jagat och flåsat Horred i nacken hela hösten stod det klart att vi, trots en rekordsäsong och sex avslutande segrar, inte mäktade med att komma ikapp dem, utan fick nöja oss med en kvalplats. Alla som spelat kval, framför allt positivt kval uppåt, vet att det är en mäktig upplevelse. Det är en spänning som är svår att slå. Efter att ha gått genom en hel försäsong på vinterklädda planer och en hel säsong om 20 matcher ställs allt på sin ända och mynnar ut i två avgörande matcher. Två matcher som avgör hela årets öde och på något sätt sammanfattar säsongens resultat. Antingen var alla uppoffringar, segrar och svettdroppar värt det - eller inte?! Att allt tillslut hänger på två matcher är en samtidigt olidligt skrämmande som saligt upprymd känsla. Om man stannar upp och känner efter är det få känslor som får än att känna sig så levande som dessa två känslor integrerade i varandra. Det handlar om att leva här och nu, ta tillvara på möjligheten att få spela så betydelsefulla matcher som vi får göra nu. Passa på att försöka njuta nu när vi är på resan, utan att för den delen slappna av för mycket. 

Vi har tillsammans under dessa åren spelat många betydelsefulla matcher. Ofta har nervositeten tagit överhand på vår relativt oerfarna trupp. Idag skulle de inte göra det, bortsätt dem fem första minuterna. Motståndet i andra omgången av kvalgrupp två var Gullspångs IF. Vi visste inte mer om Gullspång än att det är moderklubb till Olof Mellberg, att Linda Bengtzing kommer därifrån och att de spelar i gröna tröjor. Ovissheten kring motståndet gjorde saken enkel att enbart fokusera på vårt egna spel och prestation. Mycket skulle handla om att spela vårt spel, som vi är så förtrogna med och kontrollera nerverna. Hitta den där perfekta balansen mellan påkopplat och avslappnat. Lättare sagt än gjort. 

Efter en utdragen straffhistoria och vitblårandig vinst stelnade många av spelarna till lite. Känslan var att nervositeten först skulle påverka oss mer än vi trodde. 

Bråtaredsvallen fylldes strax innan matchstart med en imponerande åskådarskara. Kanske påverkade inramningen med dem ca 250 åskådarna som tagit sig till vallen. Vilken fantastisk inramning. 

Vi startar matchen krampaktigt. Felpass, virriga beslut och en halvbra kommunikation på sina håll. Men efter fem minuter vänder det. Vi vågar ha boll, vi börjar röra oss och framför allt börjar vi kommunicera med varandra. Spelet börjar klicka, vi spelar loss Gullspångs press i varje anfall. Hittar in centralt på mitten och spelar loss våra kantspelare varje gång. Vi hittar fina ytor i korridorerna i spelyta två och därifrån kunna trä in bollen centralt i spelyta två eller tre. Vi etablerar tryck framåt och skapar farliga lägen och långa anfall. Gullspång kontrar ganska farligt, men vi har bra koll defensivt. Målchanserna avlöser varandra. Det är ribban, mållinjen, block - ja det mesta är i vägen. Tålamod var ett av ledorden innan matchen och det håller vi fast vid. Snart ska det lossna. Nu? Nej. Nu då? Nej... 

Efter ett långt anfall i 39'e, uppbyggt ända bakifrån Anders, spelar Elliot in bollen från vänster till Petter. De flesta väntar på en curl i bortre, men han väljer för ovanlighetens skull att trycka den lågt i första hörnet. Målvakt ställd, 1-0. Fyra minuter senare gör vi exakt samma procedur fast spegelvänt. Nu är det Theodor som hittar in från höger till David som vänder och trycker in 2-0. Så rättvist. 

2-0 står sig i paus. I andra halvlek gör Gullspång ett försök att trycka upp, låsa fast och pressa oss högre. Men utan framgång. Vi spelar relativt enkelt oss loss. Spiken i kistan kommer i 69'de minuten då nyligen inkomna Tobbe går i djupled i en diagonal löpning. Ronge sätter bollen rakt bakom perfekt och Tobbe "why always me" borrar in 3-0 i bortre stolproten. Vackert. I slutet fastställer Jimmy slutresultatet till 4-0. 

Vi är väldigt nöjda med spelet och hur vi tar oss an matchen, framför allt första halvlek. Vi håller oss till vår gameplan. Stabilt försvarsspel från Anders ända upp till David och bra fart i anfallsspelet. Bra värderingar. Hampus är enorm, vinner allt och tappar aldrig boll typ samtidigt som han sätter tempot i spelet. Outstanding. Petter gör sin kanske bästa insats på sin vänsterback och får kröna insatsen med en balja. David är ovärderlig i vårt spel som felvänd nia. Vilka aktioner han står för idag. Bollbehandlingen är ren klass. Alla presterar på topp, vilken kollektiv insats och alla borde få en stund i rampljuset för sina insatser! 

I och med segern sätter vi oss i en bra sits inför sista omgången. Men oavsett sits är det en match vi ska vinna - och det med besked. Nästa lördag 22/10 bär resan norrut mot Främmestad tillsammans. Vi hoppas på en stor skara som vill följa oss på resan mot den avgörande fighten. Halva jobbet är gjort, hälften kvar. Tillsammans ser vi till att slutföra uppgiften på bästa möjliga sätt. 

Så otroligt hedrande och roligt att få spela inför en så fin och stor hemmapublik. Rävlanda gick verkligen man ur huse denna lördagseftermiddag. Så roligt att se så mycket folk, att alla i truppen var med och stöttade, att få se så många gamla spelare vara med och stötta. Det betyder oerhört mycket för oss!

Föreningen vill sist rikta ett stort tack till alla som hjälpte till kring arrangemanget. Förberedelser, kiosk, entré och grill. Stort Tack! 

En förklaring om kvalet

Det svenska fotbollssystemet är uppdelat i olika distrikt och där vi exempelvis spelar i Västergötlands distrikt och således under Västergötlands fotbollsförbund. De olika distrikten/förbunden arrangerar och beslutar om serier från lägsta serien till och med div 4, så kallade regionala serier. Från och med div 3 är det nationella serier och man spelar då under Svenska fotbollsförbundets regi ända upp till Allsvenskan.

Det innebär att vi har ett antal lag som är från Västra Götalandsregionen, men som spelar nationellt. I div 3 har vi, 2022, lag från 2 av 12 div 3’serier, Nordvästra Götaland (11 av 12 lag) och Mellersta Götaland (4 av 12 lag).

Hur påverkar det oss i kvalet till div 5? Jo, division 4 Västergötland ska omfatta 2 serier med 12 lag. Då är antalet lag som kan gå upp (eller undvika tvångsnedflyttas) i div 4 beroende av hur många lag som är från Västra Götaland som åker ur div 3. 2 seriesegrare i div 4 och bästa tvåan går upp till division tre. Om då tre lag åker ur div 3 från Västra Götaland finns det en extra plats att fylla på uppåt från dem regionala serierna underifrån. Om fyra lag åker ur div 3 är det fyra platser som ska fyllas och om fem västgötalag åker ur div 3 blir det ett lag för mycket, vilket resulterar i att ett lag tvångsnedflyttas från div 4 till div 5 och således bara tre kvalplatser upp till femmorna.

Västergötland har 2022 sju div 6’serier och fyra div 5’serier. Kvalet till div 5 omfattar lagen på plats 10 i div 5’serierna och alla tvåor från div 6 samt bästa trean. Vi har lottats in i en av fyra kvalgrupper med ett div 5 lag, Främmestads IF och ett div 6’lag, Gullspångs IF. I nuläget har redan fem lag åkt ur div 3 från Västergötland (man räknar in lag som går in i kvalspelet). Det innebär att det endast är tre av fyra kvalsegrare från div 5’kvalet som går upp, just nu. En eller två platser kan öppnas upp (alltså eventuellt alla kvalsegrare och bästa tvåan) om västgötalag vinner sina kvalgrupper till div 3.

Två grupper att ha koll på.

Kvalgrupp 8 till div 3 omfattar Gerdsken och Falköping från Västergötland. Något av de lagen ska vinna den gruppen som även omfattar Partille från Göteborgs och Viken från Bohuslän/Dalsland.

Kvalgrupp 9 till div 3 innehåller även den två västgötalag, Skara och Kinna. Där spelar även GFF från Göteborg och Waggeryd från Småland.

Oavsett resultat i div 3’kvalen måste vi vinna vår kvalgrupp. Om inget Västgötalag vinner sin kvalgrupp till div 3 måste vi vara ett av de två bästa kvalsegrarna från dem fyra kvalgrupperna till div 5 för att vara garanterade uppflyttning. Då kommer de tredje och sämsta kvalsegrarna att göra upp om en den sista platsen i ytterligare en kvalomgång de lagen sinsemellan.

Så vi hoppas att Kinna eller Skara vinner kvalgrupp 9 och Gerdsken eller Falköping vinner kvalgrupp 8. Självklart samtidigt som vi vinner våra två matcher.

Vi går in i kvalet i omgång två av tre. Vi möter i omgång två förlorarna mellan Främmestad och Gullspång och vinnarna i omgång tre. Främmestad borta och Gullspång hemma. 
Omgång två spelas lördag 15/10 eller söndag 16/10 (vi vet först nästa måndag) och omgång tre spelas lördag 22/10 kl. 14.00.

Hoppas så många som möjligt vill vara med på vår spännande kvalresa och heja fram RAIS till femman! Tillsammans är vi starka!

Nio månader, 71 träningar och  39 matcher. Det var en lång säsong som skulle summeras på Hallevi, Mjöbäck, söndagen den 2 oktober. En rekordsäsong. Vi åkte de sex milen sydöst, mer än halvvägs till Ullared, med en minimal (fast ändå närvarande) chans till serieseger. Förutsättningarna handlade om att Horred skulle åka på däng mot Viskafors samtidigt som vi skulle vinna med minst 10 bollar mot Högvard. Vi höll fast vid den livhanken som fanns och ämnade göra allt som fanns i vår makt för att de det en ärlig chans.

Vi startar riktigt bra. Rullar bra, fint speltempo och med en stark målmedvetenhet. Efter 15 minuter leder vi med 0-3. Men efter kvarten spelad händer något. Det är som att all luft som funnits i oss hela året helt plötsligt pös ut. 15 riktigt bra minuter följde 60 riktigt klappkassa. Resterande del av matchen blir en lidelse fram till slutsignalen. Vi får inte till något i spelet och all energi dör ut totalt i hela laget. Vi ber om ursäkt till alla medföljande supportrar som följt oss den dryga timmans färden för att vi inte kunde bjuda upp till dans. Vi vinner med 1-3 samtidigt som Horred vinner sin match med 2-5. Vi slutar på andraplaceringen med 49 inspelade poäng, tre poäng bakom vinnarna Horred.

När vi satte vår målsättning för säsongen i januari räknade vi ut vad som historiskt har räckt i poängväg för att vinna serien. Det mynnade ut i att 45 poäng i en 20'matchersserie borde räcka. Vi slog nu målet med fyra poäng och denna gången räckte det till en andraplats. Vi tog tillslut 2,45 poäng/match och slog föreningens herrlags, poängmässigt, bästa säsong (2005) i modern historia med råge. Då tog man 48 poäng på 22 matcher med ett poängsnitt på 2,18 poäng/match. Ett annat rekord vi slagit i år är från samma år då man gjorde 83 mål. I år landade vi tillslut på 96 mål, med 4,36 mål/match. En fantastiskt fin säsong vi är oerhört stolta över. Men den stoltheten får vi lägga åt sidan i ytterligare tre veckor, för nu väntar ett spännande kval. 

Vi lottades, under söndagskvällen, in i en kvalgrupp om tre lag. Främmestads IK som hamnade på negativ kvalplats i division fem västra och Gullspångs IF som kom tvåa i division sex Töreboda. Nu till helgen står vi över och går in i kvalspelet nästa helg. Vi kommer möta Gullspångs IF på hemmaplan och Främmestads IK på bortaplan. I vilken ordning bestäms av hur det går i deras första match. Vi startar mot förloraren mellan motståndarna. En fantastisk möjlighet som vi tänker knipa. En summering av säsongen kommer efter kvalet.   

Innan vi skulle sparka igång 2022 års säsong satte sig laget ner tillsammans och jobbade med mål- och processarbete. Arbetet mynnade ut i ett mål som bestod i att ta minst 45 poäng samt att vi satte fem processmål som skulle påverka hela vår närvaro. Skulle vi ändra förhållningssätt och jobba i enlighet med processmålen skulle vi ro målet i hamn. 45 poäng har historiskt sett räckt för att ro hem seriesegern i division 6 Kinna. Men i år är det ett tydligt tvålagsrace, än tidigare år då det varit tightare i toppstriden med fler lag involverade eller ett lag som varit ensamma seriesuveräner. 2022 står det mellan oss och Horred där sistnämnda har allt i egna händer och mer eller mindre måste spela bort sig själva för att inte vinna. Vi kan inte fokusera på externa faktorer, till exempel på hur det går i andra matcher, och kan således enbart fokusera på vår egna prestation. Vårt mål har således hela tiden handlat om att nå vår egen målsättning och på så sätt sätta press på Horred.

I den näst sista omgången kickade vi igång den genom att välkomna Björketorp under fredagskvällen. Tre poäng och 15 mål upp till Horred, kunde vi ta ikapp målskillnaden genom att stå för fyrverkeri och propagandafotboll?! En urladdning var att vänta, det kändes på hela stämningen inför matchen och uppladdningen på träningarna i veckan.

Onsdagens träning var en av de bästa i år. Högt tempo och en samlad kvalitet på närvarande (25+) som omöjligtvis har i dessa regioner av seriesystemet att göra.

Kvällens drabbning spelades på plastgräset då elljuset på gräset skulle göra det svårt att urskilja våra mörka dräkter. I 90 minuter så är det mer eller mindre spel mot ett mål. Vi har ett bollinnehav som är så överlägset att det bara känns som det är ett lag på banan. Redan i fjärde minuten spräcker David nollan då han oerhört vackert trycker dit bollen i bortre krysset. Ronge vinner bollen högt och serverar David. I nionde minuten är det ett anfall som kan kallas skolboksexempel. En upprullning och friställning av Ronge till höger. Vi går enligt plan på förstaytan, "cutbacken" och bortre ytan öppnas upp för August att forcera in i. 2-0 av August. I 13'e minuten gör Ronge 3-0 på passning av David. Efter den explosionsartade öppningen dör energin ut en aning. Det blir mer ställningskrig och en sämre period följer. Vi skapar en handfull 24karatiga chanser, men antingen bränns friläge eller öppet mål, eller så döms målen bort för offside. Sebban gör 4-0 på skott utifrån. Snyggt i bortre låga hörnet utom räckvidd för motståndarnas keeper. David gör sitt andra mål och 5-0 i 39'onde minuten och Ronge stångar in 6-0 precis innan paus på hörna. Vårt elfte hörnmål i år. 6-0 i paus och en oerhört tråkig knäskada på vår poängkung Jonis. I ett motlägg viker sig knät. Vi hoppas på en snabb och lindrig rehab.

Sex byten i paus borde rendera i att spelet blir lidande. Men vi har en så stark och sammansvetsad trupp att det inte blir någon skillnad. Tobbe gör 7-0 i 58'e minuten på fin genomskärare från brorsan och Tobbe gör även 8-0 några minuter senare. Nu på inlägg från Sebbe och en fin nickskarv i bortre hörnet. Mycket fint. Målet var Tobbes 13'e i år. Leon gör 9-0 på passning från Theodor i 65'e minuten. Tillslut får skyttekungen det att släppa. I 79'e petar Ingo bollen mellan försvarare i boxen och Elliot kan placera in 10-0 i bortre låga hörnet. Äntligen. Efter 80 minuters slit och frustration får han utdelning. Av bara farten prickskjuter han sedan in sitt 19'e mål för säsongen i bortre krysset. 11-0 blir slutresultatet. 

Vad ska man säga? 11-0. Det räcker nog så för att den som inte besökte vallen denna fredagskvällen att förstå hur matchen var. I och med vinsten sätter vi press på Horred som ska ta emot Öxabäck på söndag. Nu har vi minskat gapet i målskillnaden till enbart fyra mål. I och med vinsten nådde vi nu, redan i omgång 19, vårt poängmål på 45 poäng. 46 poäng och tre poäng kvar att spela om. Redan nu har vi slagit både mål- och poängrekord i RAIS moderna historia. Statistik finns att hämta från 2000 och framåt (där av modern historia). Bästa säsongen både mål- och poängmässigt var 2005 då RAIS kom trea på 48 poäng och 83 gjorda mål. Det var på 22 matcher. Vi har redan gjort 93 mål och oavsett hur det går i sista matchen kommer vi ha ett bättre poängsnitt på våra 20 matcher. Det om något borde inbringa motivation och framför allt stolthet. 
Stämningen på vallen var fantastisk. Det såldes 100 hamburgare och vi kan stoltsera med en publiksiffra runt 200. Wow och Tack säger vi. Nu väntar en sista omgång och match nästa söndag borta i Högvard. Om vi gör jobbet och får en himla massa tur är det säsongens sista match. Men med största sannolikhet följer ett kval för de vitblårandiga spelarna. Kan vi då återskapa denna kvällen tillsammans?