1 - 2

När vi står enade tillsammans skapar vi synergieffekter där ett plus ett blir tre. Ikväll var en sådan kväll där vi hittade tillbaka till oss själva - där lagsammanhållningen gav oss extra energi att ta oss an utmaningen. 

En ljummen torsdagskväll i slutet av Augusti. Fritsla borta för andra gången på en vecka. Strålkastarskenet på Fritslas B-plan i en mitt-i-veckan-match, kan ta oss till en annan plats. En sådan där kväll som känns större än divisionen vi spelar i. Det luktar Champions League i luften, men det är omgång 17 i division 5 Södra. Och för oss är det såklart lika stort.

Vi kom till matchen med fyra raka förluster i ryggen. Ofta med sena baklängesmål som fullbordat katastrofen. En känsla av att allt vill oss emot. För att bryta den negativa trenden beslutade vi oss för att byta ut onsdagens sedvanliga fotbollsträning mot ett laddat lagmöte. För att snacka vi. Laget. Riktningen. Vart vi vill vara, vilka vi vill vara. Vad som krävs. Alla bidrog, alla tog ansvar. Man kände det direkt – vi var mer enade än vi varit på länge.

När vi kommer till Fritsla är truppen beslutsam. Man bara vet att det kommer bli en kväll som slutar med tre poäng. Med sex ersättare och sex ledare – på en bänk byggd för tre fullvuxna män - i ett sammanhang där bara en ledare får stå upp... Det må vara Champions League-känsla  med strålkastarljuset, men en division 7-känsla vid sidan. Precis som vi vill ha det.

Vi startar matchen precis så som vi vill. Energifyllt och med mod i spelet. Ibland med lite för mycket mod för att hjärtat ska palla med att slå i takt med matchen. Vi tar kommandot och för spelet. Fritsla är farliga i sina omställningar och hotar ofta bakom oss - men vi har kontroll. Viggo och Emil hittar rätt i sina positioner offensivt och skapar tillsammans mycket när de kan droppa ner i spelyta två. Alternativen blir många offensivt och spelet flödar rätt bra. I 15'e minuten kommer så ledningsmålet. Jonis slår en perfekt timad djupledsboll åt vänster mot Emil som tar sig runt, driver in och lägger in bollen mot Viggo som kommer först och bredsidar in 0-1 i bortre hörnet. Vackert. I mitten av halvleken tappar vi lite energi och slarvar i bollbehandling och speluppbyggnad. Fritsla slår på extra energi och kommer in i matchen. I 25'e minuten kommer kvitteringen från nästan ingenstans. 1-1. Några minuter senare får man straff som lyckligtvis bränns över. Vi kommer upp i fokus igen och skapar ett par farliga lägen - men utan utdelning. I paus handlar det enbart om att fortsätta, målen kommer komma. I andra halvlek släpper mycket i spelet lös. En sak är säker. Ledningsmålet kommer komma. Det kommer efter att Emil avlossat och Viggo rakat in returen - men avsblåst för offside. Istället kommer 1-2'målet i 67'e minuten. Återigen är det Viggo. Nu nickar han in bollen efter lite tumult i boxen. Fritsla ligger på i slutet, men vi lyckas försvara oss på ett föredömligt sätt och fredar vår box. Det är en jämn match där vi ändå känner att vi är det bättre laget. Bäst i vitblårandigt för kvällen är helt klart anfallsduon, Emil och Viggo. 

Och så vinner vi äntligen igen. 1–2. Vi håller undan. Vi bryter trenden. Det här var mer än tre poäng – det här var ett kvitto. Ett kvitto på att mötet, samtalen och riktningen vi enades om faktiskt betyder något. Att det faktiskt kan omvandlas till handling och resultat. Att vi kan vända saker tillsammans. Att vi kan lita på varandra.

Vi formerade om laget, ändrade formationen, testade nytt. Det gav resultat. Och vi gör det dessutom utan vår kapten, Philip Gerhard på planen. 

Philip. Vår klippa. Vårt nav. Vår bäste spelare och förmodligen en av de mest betydelsefulla i Rävlanda AIS historia. Den alla tittar på när det blåser, den som visar vägen när det gäller, den vi andra vill vara som. Vi saknade honom på planen ikväll, men hans närvaro vid sidan, hans kravbild och hans sätt att bära det här laget på sina axlar lever alltid när han är närvarande. Tänk att vi kan prestera så starkt utan honom på planen,  och tänk vilken otrolig extra krydda det ger lagets prestation när man sen kan addera honom i pusslet. 

Det här var ett steg av sex. Ett viktigt steg. Nu har vi fem matcher kvar och vi vet vad vi kan. Den negativa trenden är bruten – nu tar vi det här hela vägen.