7 - 2

Det blev en lördagseftermiddag som ingen i Rävlanda AIS kommer att glömma. På pappret var det näst sista omgången i serien, en match där vi med en seger skulle sätta oss i ett bra läge inför kampen om den sista uppflyttningsplatsen nästa söndag. Men i hjärtat var det något större. Det var ett avsked.

Vår vice kapten, vår ryggrad, vår ständige lagkamrat – nr 17, Hampus Holmgren – drog på sig tröjan för sista gången på länge. Imorgon väntar ett nytt kapitel i Stockholm, men i idag var det Rävlanda, våra vitblåa ränder och vår gemenskap som stod i centrum.

För mig personligen går resan med Hampus tillbaka ända till 2015. Då följde jag juniorlaget i RAIS, födda 97–98, under Leif, Morgan och J-O:s ledning. Jag var där mest för att följa min svåger Philip, men snart fastnade jag för något annat också. Laget var fullt av talang – August, Max, Philip, Johan och flera andra som det pratades om – men det var en annan spelare som jag inte kunde sluta titta på: Hampus Holmgren. Spelaren inte alla såg, men som jag fullkomligt älskade att följa. Redan då förstod jag att han hade något speciellt.

Sedan dess har jag haft äran att vara hans tränare i tio år. Tio år av lojalitet, slit och hjärta. Och idag, när han spelade sin 266:e match, gjorde sitt 30:e mål, sitt 43:e assist, drog på sig sitt 22:a gula kort och fick sin 102:a stjärna som en av matchens tre lirare – då kändes det som att cirkeln slöts.

Matchen i sig? Jo, vi körde över Sätila med 7–2. Publiken fick mål, jubel och fest. Men det som fastnade var något annat: hur Hampus ännu en gång visade varför han varit en självklar ledare på och utanför planen under så många år. Lugnet, rösten, blicken för spelet, viljan att alltid ta jobbet för laget. Han har burit oss, han har skjutit oss till division 5 och han har satt sin prägel på hela föreningen.

Efter slutsignalen blev det applåder, kramar och tårar. För även om vi har en avgörande omgång kvar, så var det här Hampus kväll. En kväll där hela Rävlanda AIS fick säga tack. Tack för lojaliteten. Tack för ledarskapet. Tack för hjärtat.

Resultatet? Jo, 7–2 till Rävlanda AIS. Men framför allt: 90 minuter som blev ett värdigt avsked för en spelare som satt outplånliga avtryck i vår förening.

Och nu, med en sista match kvar och en uppflyttningsplats inom räckhåll, tar vi med oss inspirationen från Hampus. Han har visat vägen. Nu är det vår tur att springa vidare.

Nu jäklar gör vi det här. För laget. För Rävlanda. För Hampus.

Hampus – från oss alla i laget och föreningen: tack för allt. Du lämnar oss inte bara med siffror, statistik och matcher, utan med ett arv av hjärta, karaktär och lojalitet. Vi är stolta över att ha fått kalla dig vår lagkamrat, och vi hoppas att Rävlanda alltid kommer vara ditt fotbollsmässiga hem, oavsett var livet tar dig.