2 - 1

Lördag förmiddag på Bråtaredsvallen – som vanligt en perfekt inramning för fotboll. Gräsmattan i toppskick efter hårt arbete, kärlek och mycket regn. Regnet hade börjat avta och solen lyste med sin frånvaro. På tal om frånvaro... 

Två sena återbud i truppen och flera bärande spelare frånvarande. Hela vårt ordinarie mittfält saknades, båda kaptenerna borta samt Erik på topp. När även Sebbe tvingades kasta in handduken strax innan samling, blev utmaningen än större.

Men det är just i sådana stunder som ett lag definieras. Vi är en stor trupp, ja – men framför allt ett starkt kollektiv. Varje spelare har en roll, varje individ fyller en funktion. När några faller ifrån, reser sig andra. Det här laget är byggt på mer än taktik och förmågor med bollen – det vilar på vänskap, respekt och en tro på något gemensamt. Den här dagen visade vi precis vad det betyder.

När vi mötte Örby i våras i seriepremiären mötte vi ett lågt försvarsspel med något som liknade 4-5-1. Något vi förväntade oss även denna gång. Örby låter oss ha boll i uppspelsfas och de gånger som de satte högre press, spelade vi loss dem relativt enkelt. Det går lite för långsamt och vi har lite för dålig rörelse inledningsvis för att kunna omsätta bollinnehavet till högkvalitativa målchanser. I defensiven har vi stenkoll. I första halvlek skapar vi ett gäng chanser och farliga hörnor, men inget förvaltas till nätrassel. Mitt i den bästa perioden i första halvlek trycker Örby upp i en kontring och får hörna. Hörnan packas och vi får inte bort bollen helt. Skott med styrning ställer Anders i målet. 0-1. Vi skapar ett par farliga lägen men går in i halvtidsvilan med underläge 0-1.   

Inför andra halvlek gör vi en formationsförändring. Vi ändrar grunduppställningen från 4-1-4-1 till en 4-4-2'liknande uppställning. Vi kände att vi var onödigt övertaliga i uppspelsfasen, så en ren 6'a var överflödigt - varpå vi kunde sätta in Tobbe som en extra central forward och få in mer offensiv tyngd. I possession skulle det se ungefär likadant ut och inte förändras mer än att vi får in en mer utpräglad centrertank till. Rätt man på rätt plats, om man säger så. I defensiven blev det en 10'a istället för 6'a.

Om det var omformationen, eller någon annan faktor som fick skutan att vända direkt efter paus lär de visa fortfarande twista om. Vi får omedelbart ett hårt tryck på dem och målchanserna avlöser varandra. Det är bara en tidsfråga innan kvitteringen kommer. Halvleken är åtta minuter gammal när kvitteringen så kommer. Emil skär in och slår mellan ytterback och mittback till framforsande Petter på samma kant. Petter kommer förbi på utsidan och från nästan ingen vinkel alls så placerar han in bollen. 1-1. Målchanserna fortsätter avlösa varandra. Friläge, fritt inspel, hörna som dansar på mållinjen och straff. Bollen vill bara inte in. Med 10 minuter kvar skjuter (?) Borging och en touch på motståndarnas mittback ger bollen en märklig bana över bortalagets målvakt. 2-1 är så rättvist och logiskt det bara kan bli. Vi håller undan och spelar bort de sista tio minuterna på ett effektivt sätt och hoppar igen på vinnarspåret. 

Många fina prestationer denna lördagsförmiddag där Rosko och Theo står ut mest.

Även om vi spelade bra fotboll var det var långt ifrån någon perfekt prestation – men det var en insats att vara stolt över. När förutsättningarna var som de var för oss och matchbilden svängde, sattes vi på prov. Vi valde att svara upp som ett lag. Vi höll ihop, jobbade för varandra och visade att det inte alltid krävs glamour för att vinna fotbollsmatcher – det krävs karaktär. Vi spelar bra fotboll, släpper till lite defensivt och vinner med 2–1. På pappret ett resultat – i verkligheten en bekräftelse på något större.
Vi är ett lag där ingen är större än helheten, men där alla betyder något. Och när det blåser, då står vi kvar. Tillsammans.

*** Robin Skoglund

** Theodor Treviranus

* Petter Johansson