1 - 0

"När alla drar åt samma håll blir vinden starkare."

Det började redan i veckan. Snacket i omklädningsrummet. Blickarna på träningen. Något hade förändrats efter segern borta mot Fritsla – som om hela laget hade andats in ny frisk och optimistisk luft. Det var inte bara tre poäng vi tog där på Kungaberg, det var tron. Tron på att när vi riktar energin åt samma håll, när alla springer för varandra, då först kan vi vara de vi är ämnade att vara och slå vem som helst.

Och så kom söndagen. Bråtaredsvallen badade i solsken, som om den visste att något särskilt var på gång. Planen låg perfekt tack vare vår egen Johan Björn, magikern med gräsklipparen, och 130 personer hade letat sig upp till vallen för att se oss ta sig an TÄFF – laget som låg sex poäng före oss och fick ses som favoriterna utåt sett. Men inte av oss. Inte här. Inte idag.

Vi samlades i omklädningsrummet i vanlig ordning innan matchstart. Tystnaden innan avspark var talande. Det fanns inga stora gester, inga onödiga ord. Bara ett gemensamt löfte: idag skulle vi ge allt. Oavsett om vi stod på planen, satt på bänken eller hejade från sidan. Alla drar åt samma håll. Nu.

Det här var dagen då vi fortsatte skriva andra kapitlet på den nya berättelse vi skrev förra torsdagen…

Vi startar med precis rätt energi. Lugna med bollen och riktigt påkopplade utan den. Vi hittar rätt i de offensiva positionerna och bryter gång på gång genom motståndarnas linjer centralt. Vi vinner andrabollarna för att vi är påkopplade och får momentet på vår sida. Målchanser skapas, men ingen riktigt supervass. Första 20 minuterna är de bästa på länge. Vi spelar precis den fotboll vi siktar mot att spela. Det är egentligen bara ett lag som kommit för att spela på banan. Men så vänder skutan en aning. TÄFF kommer in i matchen. I avsaknaden av utdelning genom det massiva övertaget så börjar vi slarva en del i passningsspelet. Det så påkopplade spelet innan lyser nu med sin frånvaro. Vi släpper till onödiga kontringar, vilka TÄFF är vassa på. Anders räddar oss i första halvlek genom bland annat en trippelräddning och när vi summerar första halvlek står det 0-0. Vi har haft spelet. Men TÄFF har haft de giftigaste målchanserna – Det är en aning alarmerande. Men i paus korrigerar vi lite i pressen och riktar energin åt samma håll igen. I andra halvlek tar vi över igen och visar att vi både vill och kan mer än motståndarna. Vi skapar chanserna och vi skapar trycket. I 62’e minuten kommer ledningsmålet. Simon levererar bollen till Jonis som driver fram i fin position och avlossar utanför boxen. Bollen tar sig in i vänstra nedre hörnet och 1-0 är ett faktum. Vi fortsätter driva matchen och kämpar heroiskt. Vi är beslutsamma och ordentliga i allt. TÄFF skapar ett par lägen på fasta situationer och gör mål efter en sådan, dock avblåst för offside. Vi håller undan. Anders står stadigt tillsammans med laget framför sig.

När slutsignalen gick stod det 1–0 på tavlan. Ett resultat som säger för lite om vad vi gjorde tillsammans. Anders stod som en vägg i målet och var för dagen oövervinnerlig, Borging visade ryggrad och lugn i varje beslut, men det här var ingen enmansshow. Det här var en seger byggd av allt och alla.

Avbytarna som stod och pushade från sidlinjen. De som inte var uttagna men ändå bidrog med energi. Supportrarna som lyfte oss varje gång benen blev tunga. Människorna runt laget som får vardagen att fungera. När alla riktar sin kraft åt samma håll händer något – det blir mer än bara fotboll. Det blir en känsla. En rörelse.

Sex poäng bakom TÄFF när dagen började. Tre poäng när den slutade. Vi har fått blodad tand. Vi vet nu vad vi kan åstadkomma tillsammans. Och det här… det är som sagt bara början. Del två av sex avklarad. Fyra finaler kvar.

Nu jäklar har börjar tåget rulla.