0 - 1

Hemmamatch på Bråtaredsvallen. En trupp redan tunnare än vanligt, samt att under matchen tvingas fyra spelare kliva av skadade – alla som spelade som mittbackar under matchen. Vi får ändra formation, matchplan och roller innan vi nästan ens hunnit kliva ut på planen. Det är en sådan kväll där ingenting går vår väg.

Men trots allt det här gör vi en insats som visar karaktär. Vi springer för varandra, vi kämpar, vi skapar chanser. Faktum är att vi är det klart bättre laget över 90 minuter. Men bollen vill inte in.

Och så händer det som inte får hända. Matchens sista minut, Horreds första och enda skott på mål – 0–1. Det känns ofattbart, men det är verkligheten.

Det här är en tuff period, ingen tvekan om det. Vi släpper in sena mål, vi gör för få framåt. Men det är också precis nu vi bygger styrka. Sista sex matcherna ska vi vända det här. Med samma löpvilja, samma kamp, samma hjärta – men med skärpan framför båda målen.

Det är inte över. Vi är inte klara. Inte på långa vägar.

Nu jäklar vänder vi på det här.