2 - 4

Under tisdagskvällen var det dags för det vitblårandiga segertåget att rulla vidare längs Varbergsvägen mot Sven Erikssonvallen. I Omgång 9 väntade således Rydboholm SK som förväntades bli en tuff uppgift. Rydboholms SK är en klubb med rötterna i Rydboholm, men deras hemmaplan Sven Erikssonvallen ligger faktiskt i Viskafors, en närliggande tätort. Utan att veta så har ryktet nått undertecknad att anledningen är att det inte finns en tillräckligt stor eller godkänd idrottsplats i själva Rydboholm – så klubben har i många år spelat sina matcher i grannorten. Det är lite typiskt för Sjuhäradsbygden, där gränserna mellan samhällena är lite flytande och klubbarna har växt där det fanns plats, snarare än där namnet säger. Det är charmigt, rörigt – och en klassisk lokal sportkuriositet. Far vi med osanning här eller om det finns mer sportkuriositet, tar vi gärna emot det.

Vi visste inte mycket om hur hemmalaget spelade och vad man hade för spelarmaterial mer än att de spelar i helblått vilket fick oss att ta med det rödvita bortastället samt att man hade en exallsvensk spelare som Hampus bytt in på Fifa när han spelade med Elfsborg för att han hade bra Pace.  

Vi startar i ett högt tempo. Tar genast tag i taktpinnen och skapar tryck på hemmalaget. Ett tryck som håller i sig i hela första halvlek. Spelet flödar precis så som vi vill att det ska flöda. Platsbyten, rörligt och tekniskt. Ledningsmålet kommer i 8'e minuten. Emil spelas loss och slår ett perfekt inlägg till en helt fristående Viggo. Nick in 0-1. Chanserna fortsätter avlösa varandra och en utökad ledning hänger verkligen i luften. Den dröjer sig dock till 30'e. Återigen är det Emil som serverar. Denna gång Theo som dyker upp på bortre stolpen efter inspelet och trycker dit 0-2. Glädjen från målet blir kort. För en minut senare, efter slarv i uppspelsfasen, så reducerar Rydboholm från ingenstans. 1-2. Vi slår inte av på takten, utan fortsätter spela finurligt, fint och vägvinnande. Flertalet högkaratiga chanser, men storspel av hemmalagets målvakt. 1-2 står sig till halvtid. Vi är oerhört nöjda med vår prestation i första halvlek, men helt förbryllade över att vi inte lyckas göra fler baljor. Upp med skärpan och lite mer kliniska i avslutslägena, det måste inte alltid vara fint, var orden i paus. 

Andra halvlek startar som första. Men målen uteblir. Som så ofta händer när hårt tryck och farliga chanser inte renderar i mål, så mojnar energin och trycket succesivt. Vi har en kvar i andra som är svag. Då tar Rydboholm initiativet och börjar leta sig in på vår planhalva där man är vassa. I 59'e minuten får man utdelning. Hugo kommer lite på mellanhand på djupledsbollen, slänger sig för att knipa bollen, men träffar benen. Straff och kvitterat. Helt plötsligt står det 2-2. Ska vi orka resa oss, för energin har dalat kraftigt nu? Är det en sån dag?
Nej! Vi börjar sakteligen ta tillbaka initiativet. Det är liksom som om Hampus slår på knappen igen: "Beast mode". Ingen har kunnat stoppa honom idag. Ingen kommer nära att ta bollen av honom och ingen står i närkamper med honom. Känslan när han är på det humöret, ni vet när man bara bestämmer sig för att lösa saker, är att han kommer se till att vi vinner. Alla hakar på och vi börjar spela bra igen. Vinner dueller, tar oss in i box och skapar chanser. Erik tar sig förbi på högerkanten, inspel och bollen rullar på mållinjen. Nära. 

Men så. I 77'e minuten så kommer det förlösande ledningsmålet. Vi blir kvar i boxen, Rydboholm får inte undan bollen. Theo passar kyligt i sidled, istälet för att skjuta. Jonis. Pang. Sitt femte mål och tionde poäng denna säsongen. 2-3. Sista kvarten spelar vi av på ett föredömligt sätt. Tar fram krigarmentaliteten och spelar smartare. På övertid vaskar Hampus fram sista chansen från en boll i högra hörnet som man inte ska hinna. Vinner duellen, driver in, snett inåt bakåt, David mottagning och PANG! Bortre Krysset och 2-4. 

Vi gör 70 riktigt bra minuter och 20 mindre bra. Spelet flyter denna dag och anfallsspelet sprudlar. Vackert att se. Många presterar riktigt starkt idag. Emil och Erik ser till att varje gång de får bollen, så behåller vi den i vår ägo och när de får den på offensiv tredjedel blir det allt som oftast en målchans. Våra ytterbackar är väldigt aktiva offensivt och fläckfria defensivt, Theo gör 1+1. En vanlig dag hade Viggos prestation denna match varit berättigad Matchens spelare. Han vinner i princip alla dueller, löper hårt defensivt och gör idel rätt beslut på bollen. Men denna tisdagskväll är det en spelare som lyfter sig en bra bit över alla andra på planen. En starkare insats i vitblårandig tröja vet jag inte om jag skådat. Så dominant och självklar i alla moment över 90 minuter. Hampus Holmgren vinner allt, löper över stora ytor och är fantastisk på bollen. Allt är bara WOW. Det är bara att ta av hatten, kratta gången han går på och le för att han är vitblårandig.

*** Hampus Holmgren

** Viggo Lillskog

* Emil Hernborg

Nästa match, omgång 10, borta mot Sätila - Söndag 18.00.