Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
|
|
Carl Techera Målvaktstränare | |
|
|
Christian Skytting Huvudtränare | |
|
|
Jimmy Lundan Assisterande Tränare | |
|
|
Per Skytting Hjälptränare |
Idag, 17:13
Inför hemmamatchen mot Sandhults BK fanns det egentligen mycket som talade för en bra insats. Vi hade startat igång säsongen igen med tre träningspass där energin varit god och kvaliteten hög. Det fanns ett driv, en vilja och en känsla av att vi var på väg åt rätt håll igen. Därför blev den sista träningen inför fredagens match desto mer oroande. Den var, om vi ska vara helt ärliga, riktigt dålig. Ofokuserad, oengagerad och långt ifrån den nivå vi vill hålla. I efterhand är det svårt att inte känna att den träningen också satte tonen för hur vi sedan skulle inleda matchen.
För de första 45 minuterna mot Sandhult är, utan att överdriva, bland det sämsta vi presterat på flera år. Vi är ett lag som under lång tid haft en ganska tydlig idé om hur vi vill spela fotboll. Vi vill kontrollera matcherna, kontrollera tempot och kontrollera bollen. Vi vill behålla den när vi har den, spela oss genom spelytorna och hitta vägar framåt mellan och bakom motståndarnas lagdelar. Det betyder inte att varje passning måste vara kort eller att vi aldrig får spela direkt, men vårt spel ska bygga på medvetna beslut och på att vi tillsammans skapar kontroll.
Under den första halvleken gör vi i princip tvärtom.
Vi slår långt. Vi chansar. Vi stressar. Vi frångår i stort sett allt det vi pratat om och allt det vi normalt sett försöker stå för. Duellspelet är kanske ännu mer talande. Det är inte ens så att vi förlorar dueller för att Sandhult är bättre i dem. Alldeles för ofta ser det snarare ut som att vi inte riktigt vill gå in i dem från första början. Det är inte bra nog.
Sandhult ska ha beröm för att de utnyttjar matchbilden och tar vara på vår passivitet, men sett till hur vi själva uppträder kommer, vi undan betydligt lindrigare än vi egentligen borde. När halvtidsvilan kommer står det 1–2 på resultattavlan. Det hade kunnat vara värre.
Pausen blir därför ett tillfälle att stanna upp och starta om. Reset. Ett uppvaknande.
Vi gör ett byte och förändrar formationen, men framför allt handlar det om något annat. Det handlar om att förstå att ingen formation i världen kan kompensera för bristande vilja, energi och fokus. Taktik fungerar bara när spelarna också är beredda att göra jobbet som krävs för att genomföra den.
Sedan kliver vi ut igen. Ut på Bråtaredsvallens gräsmatta, som för övrigt förtjänar ett alldeles eget omnämnande. Johans arbete med planen har gjort den fantastiskt fin, och det är faktiskt en ynnest att få spela division 5-fotboll på sådana förutsättningar. Vi har en gräsmatta som inbjuder till precis den fotboll vi vill spela.
Den här gången börjar vi också använda den. Det är ett helt annat RAIS som kommer ut till den andra halvleken. Vi vinner dueller. Vi behåller bollen. Vi spelar oss ur situationer och genom motståndarnas lagdelar. Plötsligt finns tålamodet där igen och med det kommer också målchanserna. Under de första tio minuterna radar vi upp möjligheter.
Kvitteringen kommer i den 55:e minuten när Alle får iväg en hård boll in i straffområdet och Petter möter den med huvudet. 2–2.
Bara minuten senare har vi vänt på steken. Efter förarbete av Helin hamnar bollen hos Viggo, som sätter dit ledningsmålet och plötsligt är matchbilden en helt annan än den vi lämnade bakom oss i paus. I den 62:a minuten utökar Rosko ledningen efter ett klassiskt motlägg, där kapten Philip stått för förarbetet. Sedan fortsätter vi. Helin sätter nästa mål efter framspelning från Emil och när matchen till slut är över har vi vänt ett tvåmålsunderläge till en seger med 5–2.
Det är naturligtvis en styrka att kunna vända en match på det sättet. Att efter 45 minuter där väldigt lite fungerar kunna samla sig, titta varandra i ögonen och faktiskt förändra matchbilden. Samtidigt ska vi kanske inte fastna alltför mycket i själva vändningen. För det mest lärorika med den här matchen är egentligen inte att vi lyckades vända. Det är varför vi behövde göra det.
Första halvlek visar hur det ser ut när vi för en stund glömmer bort vilka vi är och vad som krävs för att spela den fotboll vi vill spela. Andra halvlek visar motsatsen. Där finns energin. Där finns närkampsspelet. Där finns viljan att löpa för varandra och modet att hålla i bollen även när det krävs lite mer. Det är det laget vi ska vara. Vi kan inte välja att plocka fram den versionen först när vi hamnat i underläge eller först efter att någon behövt höja rösten i halvtid. Ska vi fortsätta utvecklas och nå de mål vi satt upp tillsammans måste den finnas där från första minuten. För vi behöver inte uppfinna något nytt. Vi behöver bara sluta glömma bort vilka vi är. När vi spelar tillsammans, tar ansvar i varje situation och faktiskt gör jobbet för varandra, då är vi ett riktigt bra fotbollslag. Fredagens andra halvlek var ett bevis på det. Nu gäller det att se till att nästa match börjar där den här slutade.
| Herrar, Div 5 Sydvästra | M | V | O | F | GM | IM | +/- | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
|
14 | 9 | 3 | 2 | 28 | 11 | 17 | 30 |
|
|
14 | 8 | 3 | 3 | 34 | 21 | 13 | 27 |
|
|
14 | 8 | 3 | 3 | 38 | 26 | 12 | 27 |
|
|
13 | 8 | 2 | 3 | 31 | 14 | 17 | 26 |
|
|
14 | 7 | 2 | 5 | 24 | 22 | 2 | 23 |
|
|
14 | 5 | 4 | 5 | 28 | 28 | 0 | 19 |
|
|
13 | 5 | 1 | 7 | 25 | 29 | -4 | 16 |
|
|
14 | 4 | 4 | 6 | 19 | 33 | -14 | 16 |
|
|
14 | 4 | 2 | 8 | 31 | 33 | -2 | 14 |
|
|
14 | 3 | 4 | 7 | 28 | 34 | -6 | 13 |
|
|
14 | 3 | 4 | 7 | 25 | 33 | -8 | 13 |
|
|
14 | 3 | 0 | 11 | 20 | 47 | -27 | 9 |
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies